onsdag 17 februari 2010

OS & oväntat besök

Kör väderuppdateringen först (så får jag det gjort): mer eller mindre SNÖFALL.
Jag skulle faktiskt bli glad om det händelsevis skulle kunna komma lite sol den här veckan, men det verkar inte särskilt troligt. Väderguden har radarn inställd på snö så då är det bara att gilla läget.

Eftersom jag nu har förvandlats till en slags OS-junkie så får ni stå ut med lite surrande om detta spektakel så länge det håller på.
Kommentatorerna tycker jag är hur festliga som helst. Snacka om människor som jagar upp sig så till den milda grad att rösten går upp i falsett på gränsen till att den nästan spricker. Här är det inte snack om några blyga och försynta svenskar, nej här kommer svensken verkligen till sin rätt. Känslorna bara svämmar över alla gränser, det finns egentligen inga gränser..alls.
När Björn Ferry igår vann sin guldmedalj och dessutom stod för en stor bragd i och med att det var första gången på 50 år sedan det hände på herrsidan sist trodde jag nästan att kommentatorerna skulle få slag och svimma eller något liknande.
Stoltheten över att vara svensk är faktiskt helt legitim dagar som dessa, men jag tycker att det alltid ska kunna vara så. Det kanske tillhör den svenska mentaliteten att inte vara stolt över sitt land och ursprung. Men det är faktiskt jag och det hoppas jag att alla andra också är, varje dag.
Att vissa då börjar yra om främlingsfientlighet och annat trams tycker jag är alldeles helsnurrigt. Tyvärr finns det ju sådana tokar, men dom tycker jag att man ska sätta munkavle på. Eller skicka iväg dem till en obebodd vulkanö någonstans i tjotahejti.

Ojdå, nu kom jag helt ifrån ämnet. Men det är sånt som händer. Det brukar ofta bli så när jag sitter och spånar:).

Jag får väl ge mig ut och sopa av bilen och dra iväg till affären en sväng. Kylskåpet ekar det i när jag öppnar dörren. Men det är ju tur man inte har det lika besvärligt att skaffa mat som de vilda djuren har det nu.
Mamma fick oväntat besök av ett rådjur häromkvällen. Det hade traskat upp på trädäcket utanför sovrummet. Tänk om mamma hade kikat ut precis då och stått öga mot öga med ett hungrigt rådjur. Himmel, jag skrattar nästan ihjäl mig när jag tänker på vilket ansiktsuttryck hon hade haft då. Risken finns väl att det stackars rådjuret hade svimmat av skrämsel, de är ju rätt lättskrämda de där djuren.

Inte omöjligt att jag återkommer senare.

Tjingeling för nu

4 kommentarer:

Annika sa...

BRA skrivet!!
Skitbra.
Håller med dig om allt. man ska vara stolt över sitt land, inte bara under OS, utan även annars. OK; man behlver inte överdriva med flaggning in absurdum. men när svenska flaggan blir en symbol på främlingsfientlighet har det fan gått för långt.
Sverige behöver bara titta på sina grannländer; där är det fullt av fosterlandsstolthet. Så ska det vara!!
KRAM!!

Camilla sa...

Annika:

Tack!
Jag tycker att det ibland kan tas för mycket hänsyn åt alla håll. Värst var väl då de kom på att man inte skulle hissa svenska flaggan vid skolavslutningar. Vilket trams! Stolthet över sitt land och dess traditioner har ju inte ett smack att göra med främlingsfientlighet. Tyvärr finns det ju en hög med folk som har en helt gräslig inställning till människor från andra länder. Jag fattar faktiskt inte hur de är funtade.

Norge är väl ett lysande exempel på stolthet när det gäller fosterlandet. Där finns mycket att lära.

Kram

Nena in da USandA sa...

Håller också med om det där med att vara stolt svensk skulle vara främlingsfientlighet! Helt galet i mitt tycke. Känner en svensk sig skymfad om man kommer till ett annat land där de firar och är stolta över sitt land? Jag har svårt att tänka mig det.

Här i USA är de ju extremt stolta, man ser stora flaggor året om och det är patriotism så det står härliga till (kanske i mesta laget för en del). Men här är det knappast nån som ens tänker tanken på att någon skulle ta illa upp av det! Men alla invånare här (förutom Native Americans) har ju någon typ av invandrarbakgrund och det ser man som en styrka för landet, mångfalden (men såklart att det finns några som inte gillar det också).

Jag tycker nog mer att det, i Sveriges fall, säger mer om fördomarna hos dem som pratar om "främlings"fientlighet; det är ju de som sorterar ut vissa svenskgrupper som icke-svenskar som skulle ta illa upp av att vi alla firar vårt land... *SUCK*

Svammel i natten från Indiana till Sverige... Bra att du "vågar" ta upp sånt som kan vara kontroversiellt i Sverige... Och tack för sportuppdateringarna, du är den som håller mig mest informerad om OS faktiskt! Kram!

Camilla sa...

Magdalena:

Ja, tyvärr tycker jag att det är alldeles för få som vågar diskutera känsliga ämnen som främst frärmlingsfientlighet. Tror att man är rädd för att uppfattas som någon som inte tycker om människor från andra länder. Inget kunde ju vara mer fel. Problem är ju till för att pratas om annars tar väl de där tokarna över. Nu har de ju t.o.m ett eget parti! Helt sjukt tycker jag. Har ingen lärt något om historien och vad som hände i Tyskland kan man ju undra.

Jag håller med dig om att alla borde acceptera det land och dess seder man lever i oavsett om man är någon annanstans ifrån. Man får ta seden dit man kommer helt enkelt.

Jag kommer att fortsätta hålla dig uppdaterad om vad som händer med svenskarna under OS.
Jag förvandlas till någon fullkomlig sportnörd när OS är igång. Annars är det ganska svalt med det.

Ha det gott.
Kram