Igår satt jag i godan ro och komponerade ett långt inlägg. Helt plötsligt såg jag att det inte gick att spara det skrivna. Vad sjutton hade hänt? Blev himla ledsen faktiskt då jag kommit en bra bit på väg i skrivandet om kryssningsjobbet. Så typiskt, och irriterande. Startade om både dator och modem utan framgång. Provade att ringa, telefonen var stendöd. Inte ens en enda liten ton.
Ringde den ömma modern på mobilen (jag lyssnar ju aldrig någonsin på lokalradion, men hon har den på hela dagen) och hon sa att de hört på radion att fler tusen hushåll var utan telefon i Kalmar. Jaha tänkte jag. Fick också information att det hela skulle vara fixat till kvällen. Skönt tyckte jag.
Blev det så, icke sa nicke.
Vi var två hus som hade drabbats av ett helt annat problem.
Förra veckan körde något ljushuvud till snöplogare ner en lyktstolpe utanför mitt hus och igår hade de grävt ett hål för att sätta ner en ny. Ljushuvud nr 2 hade lyckats med konststycket att gräva av telekabeln! Jag undrar faktiskt om det inte var samma människa.
Nu inser jag först hur trist det är att inte ha Internet, faktiskt. Kände mig helt avkopplad rån omvärlden. Inte kunna läsa andra bloggar eller tidningar. Riktigt trist faktiskt.
Det tog över ett dygn men nu är jag med i världen igen. Skönt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar