Nu har löner och bonusar för vd:ar och andra kommit ordentligt i hetluften. Och många tycker nog att det är på tiden. Även jag.
Det är faktiskt inte meningen att det är bara arbetstagarnas "skyldighet" att få frusna löner eller till och med sänkt lön för att behålla jobbet medan olika chefer direkt eller indirekt får höjd lön.
Bonusar kan man ha många åsikter om. Jag anser att om man har gjort ett bra jobb som leder till att företagets mål har överskridits kan bonus vara ok. Inom rimliga gränser förstås. Det jag inte fattar är hur bonus kan delas ut utan något som helst prestationskrav. Om ett företag gör en förlust är det absolut inte ok att chefer får bonus. Dessutom ska samtliga inom företaget omfattas av bonussystemet. Det är ju faktiskt inte bara chefernas förtjänst att verksamheten går med vinst.
Det senaste i den här cirkusen är ju SEB:s omförhandling av chefslöner, vilket ledde till höjd lön för vd:n. Nu tog ju banken sitt förnuft tillfånga, men inte utan att ha fått utstå massiv kritik från både kunder, allmänhet, aktieägare och politiker. Hur detta har skadat bankens varumärke kan man ju bara spekulera i. Men att det inte är positivt kan nog var och en räkna ut.
Nu i morse hörde jag på nyheterna att AMF är den senaste ut i bonuskarusellen. Dessutom hade företaget gått back med ca 17 miljoner förra året. Hur tänker man då? Media för ju värsta korståget när det gäller bonusar och lönehöjningar nu, ingen kommer undan. Bra tycker jag. Löneskillnaderna är på tok för stora vilket innebär att chefer befinner sig på ljusårs avstånd från "vanligt" folk. Visst ska det vara löneskillnad men det får ju finnas någon måtta.
Kan man inte klara sig på 7 miljoner om året ska man nog gå en kurs i privatekonomi.
Nu har jag klarat av att få ösa ur mig lite om detta brännheta ämne. Att ha åsikter innebär att man tänker.
See ya later
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar