Jaha, ny vecka och jag börjar sakta men säkert repa mig. För jädrans vad sjuk jag har varit. Därav anledningen till tystnaden här. Jag är fortfarande himla förkyld och näsan rinner som en kran. Hur mycket kan man snyta sig liksom? Nosen har snart samma färg som Rudolfs. Väset i luftrören har blivit mycket bättre, förut lät jag bubblande element när jag andades.
Nog om det nu.
Gårdagens chock måste ha varit när jag insåg att Whitney Houston dött. Ok, visserligen använde hon väl både det ena och det andra. Men ändå.
Jag tycker att hon hennes röst är världens bästa, inget snack om saken. Jag kommer ihåg att jag tyckte att hennes första album var så himla bra när det kom. Sedan fortsatte det ju bara med en massa hits.
Men när Bodyguard kom och LÅTEN som skulle ta henne till atmosfäriska höjder fanns det väl inte någon som kunde tvivla på att den tjejen hade en pipa utan dess like.
Jag minns henne helst som hon var då.
Tjingeling
2 kommentarer:
Skönt att du är på bättringsväg...fast det har varit en seg rackarns förkylning!
WH tragiska alltför tidiga bortgång känns verkligen. Har massor av minnen av alla hennes hits. Vilken röst. Vacker kvinna.
Krya på dig!
Kram
Lotta:
Tack! Ja, det är skönt att det börjar gå åt rätt håll även om det verkar ta tid. Men nu är det bara snuva och hälften så mycket hosta kvar. Innan värkte ju skeallen så jag trodde att den skulle explodera.
Tror att det kan ta en vecka till innan jag blir av med allt. Hoppas det går fortare:)
Jag har också så himla många minnen av WH. Kommer ihåg alla videos som gick på MTV, då det gick att se på den kanalen. Vilken röst, helt otrolig! Och vacker som en sommardag var hon. Tragiskt är det enda som kan sammanfatta de senaste åren.
Kram
Skicka en kommentar