fredag 25 november 2011

Julmarknad och i väntan på Berit


Igår var det då dags för årets julmarknad på Kalmar Slott. Det är ju en evig tur att de har satt upp lite lampor när man ska ta sig in där för annars hade man väl fått treva sig fram:) Inne på slottet flödar däremot belysningen för fullt. Ingen behöver gå runt med pannlampa.
En hel del folk, fler blir det i helgen, och massor att köpa. Själv slog jag till på tre glasfigurer som eleverna p Riksglasskolan i Orrefors tillverkat. Och priset var så himla billigt att jag nästan skämdes. 50 kr för alla tre! Killen som sålde dem, till förmån för deras resa till Venedig, var så tacksam att vi handlade att jag aldrig varit med om något liknande. Hoppas de får en givande resa.
Lite fudge i olika smaker och en päroncogncasmedvurst fick också följa med hem.
För mig och mamma är det tradition att gå på julmarknaden, det är liksom startskottet på julmånaden. Nu kan den köra igång på allvar:)

Nu är hon snart här. Stormen Berit, som norrmännen döpt henne till, alltså. Idag blåser det ganska friskt, imorgon ska det väl bli någon mellandag innan hon slår till ordentligt här i söder på söndag. Tydligen drabbar hon norra Sverige värst idag för att sedan röra sig söderut. Hoppas att det inte blir alltför eländigt bara. Jag ska ju valsa över bron hela helgen eftersom jag har helgtjänst i stallet. Det börjar med att ge hästarna frukost för att sedan fortsätta med diverse göromål. På söndag ska jag dessutom se till att de även får middag vid 19-19,30. Mysigt att käka frukost tillsammans med hästarna blir det. Först är det världens liv och när alla väl har fått mat så infinner sig lugnet och det enda som hörs är deras tuggande. Väldigt rofyllt:)

Jag tänkte även passa på att komma med ett boktips så här på fredagen.


Detta är Ann Rosmans debutroman och den var verkligen bra. Handlingen utspelar sig på Marstrand. När man håller på att rusta de tidigare personalbostäderna för fyrvaktarna på ön Hamneskär så hittar man en avliden man som är inmurad och verkar ha funnits där en längre tid. Karin Adler, kriminalpolis i Göteborg får hand om fallet. Och under utredningens gång så kommer en hel del mindre trevliga saker i dagens ljus.
Mycket läsvärd bok med stort persongalleri och mycket välskrivet språk. Gillar man denna typ av böcker kan den här vara något att skriva ner på önskelistan.
Själv ska jag ta med mig bok nummer två i serien, Själakistan, för att läsa på flyget.

Hoppas att ni får en trevlig fredag. Och håll i hatten nu när Berit kör igång.

Tjingeling

3 kommentarer:

Annika sa...

HUR illa blev det med Berit?
Ruskigt otäckt med stora stormar?
Jag vet att hon var grym i Skåne.
USCH.
INTE kul att åka över bron i rykande storm heller. Hualigen!!
VAD underbart att köpa konstglas av elever!!
Riksglasskolan!!! Visste inte ens att en sådan finns. Underbart.
Tack för boktipset, inte min sorts bok, kanske. Men man vet aldrig. Jag har haft fel där förr. Många ggr.
Kramar!

Swedish Army Wife sa...

Jag skypade precis med en kompis utanför Kalmar som sa att stormen hade dragit förbi utan några större skador - skönt! Jag är hemkommen igen från Arkansas och har äntligen fått kela med HÄSTAR igen! Som jag saknat det, är avis på dig och dina ridäventyr :) Jag tror det är dags för mig att leta upp en ridskola i omgivningarna minsann! Kram

Camilla sa...

Annika:
Skåne och västkusten fick ju det värsta, men under söndagskvällens gång så blev det allt värre. Innan midnat så stängdes Ölandsbron av för för alla fordon förutom personbilar. Kan säga att det slet rätt bra i bilen när jag körde över.
Riksglasskolan hade jag heller aldrig hört talas om. Det är tydligen en gymnasieutbildning. Det fanns en hel del fina grejer som de gjort.
boken var faktiskt bra. Kanske kan du läsa ett utdrag någonstans innan du bestämmer dig:)
Kram

Helena:
Inga skador här vad jag vet. Men det blåste ordentligt o Ölandsbron var avstängd åtminstone 1 timma för all trafik förutom personbilar. Det blåste ordentligt här runt midnatt kan jag säga.
Du skulle snoka upp något ställe där du kan rida lite. Dte behöver ju inte vara en ridskola.
Min lilla pålle funkar också som en slags terapeut för mig. Jag blir alltid lugn när jag kommer dit och det finns alltid en massa folk att prata med.
Min dröm har gått i uppfyllelse, förutom att jag inte äger honom men det spelar ingen roll.
Kram