Rapport från hagen

Tja alla. Det är dags för mig, Riiskas, att peta ner några rader på denna blogg som min matte har. Tycker ju att jag måste få göra ett hovavtryck här lite då och då vet ni;) Måste ju se till att det kommer in lite vettiga inlägg här med jämna mellanrum.

Jag tänkte att jag måste slänga in en bild på mig själv, så ni inte glömmer av hur jag ser ut. Men jag fattar faktiskt inte varför den lilla människan måste ta en bild när jag käkar? Kan man inte få vara ifred då eller?

Hon påstår att det är mitt största intresse. Jag fattar inte ett smack vad hon mumlar om. Hmmm! Har hon hört talas om det bevingade ordspråket "äta bör man annars dör man"? Nu ligger jag kanske inte direkt i riskzonen för det, men det gäller ju att passa på när tillfälle ges eller hur? Just in case of liksom.

Hursomhelst, nu tränar vi på en massa saker som den där människan har kommit på att vi ska öva på. Vi tränar ju då och då för min förra matte, som för övrigt tycker att jag är supercharmig. Föresten gör inte alla det?! För det gäller ju att koppla på charmen ordentligt, för då kan det ju hända att någon annan människa, förutom matte, ger mig en godsak. Och det gör jag, ALLTID. Det gäller ju att vara smart;)

Matte verkar nöjd med våra framgångar. Ja, vad fasen tror hon? Jag måste ju göra något så att hon inte glömmer av att ge mig minst två morötter varje gång hon är här. Nu verkar det som hon har fått för sig att vi ska träna en himla massa. Guuud, vad jobbigt! Jag trodde att jag kommit på det ultimata, att om jag låter som om jag håller på att få en astmattack så kanske hon tar det lite lugnare. Om det funkar? Vad tror ni? Absolut inte!! Jag måste nog komma på något bättre, helt klart.

Nej, dags att lägga mig ner och vila lite. Inser att det är jobbigt att försöka träffa tangenterna med hovarna.

Bye for now.