lördag 18 juli 2009

Varmt och skönt har det varit i några dagar nu då det har varit skönt att vara ute. Men nu verkar friden brytas. Mörka moln kommer farande och det mullrar konstant i fjärran.
Hoppas att det håller sig där och inte kommer närmare.
Många, inklusive min syster tycker att detta med åskväder är härligt. Jag tillhör inte den skaran kan jag meddela. Visst, det har blivit bättre sedan jag var liten. Men efter ha befunnit mig i två byggnader där blixten har slagit ner kan jag säga att åska inte är mitt favoritväder precis.
Tror det är dags att sluta nu, för det verkar som eländet kommer närmare.

Tjingeling för nu

2 kommentarer:

SweFlo sa...

Jag älskar åskväder! Men jag har oerhörd respekt för blixtar, vi bor i blixttätaste stället i hela världen. För några år sedan hade vi ett direkt nedslag i vårat hus. Det slogi telefonledningen (som vi inte använde ändå, har IP) och smälte även några elurtag. Vi ska vara glada att det var det enda! Hade Ken kommit hem 1 minut tidigare hade han gått på uppfarten, nu hade han tur och satt i bilen utanför då blixten slog ner. Det var en smäll vill jag lova!

Camilla sa...

Vilken tur ni hade att det inte blev värre. Hela huset kunde ju ha brunnit ner. Och Ken kunde ju ha blivit träffad, hemska tanke.
Tror att mycket av min rädsla kommer från farmor som var paniskt rädd. Hon bodde på en stor gård mitt ute i skogen. Och där var ingen hit att vara när det åskade.
Lite fånigt är att jag är hemskt rädd för smällarna. Som liten bodde vi mitt emellan 2 flygflottiljer & de flög konstant. Helst lågflyg så klart.
Iad kom jag på varför jag alltid var så rädd för det ljudet. Riktiga åsksmällar låter ju likadant som lågsniffande stridsflygplan!
Det är ju inte klokt :)