onsdag 15 september 2010

Värst tänkbara


Vår älskade lilla hund är så sjuk. T tog henne till veterinären idag och det visade sig att hon har cancer. De hittade massor av svullna knölar överallt på den lilla kroppen. Vi har bestämt att hon inte ska behöva genomgå en massa behandlingar för hon är pigg (eller ja, kanske inte så pigg) och glad.
T är så ledsen och jag känner mig helt under isen. Förmodligen får jag aldrig mer känna henes kalla nos putta under min hand när hon vill att jag ska klappa henne mer. När jag kommer hem i US struntar hon fullständigt i T och sover bredvid mig och är hos mig hela tiden.
Hon är en hund som inte går fram till folk hon inte känner och knappt ens till grannarna, men med mig var det helt annorlunda. Hon hoppade upp i soffan bredvid mig efter 30 min och lade huvudet i mitt knä första gången jag träffade henne. Hon är min tjej och jag älskar henne.
Snart finns hon inte här längre. Ingen liten hund som hoppar upp på mig och är ledsen när jag måste åka tillbaka till Sverige och helst vill krypa ner i väskan. T kommer att sova bedvid henne varje natt tills han åker hit.
Nu har hon fått några piller som kanske stoppar upp utvecklingen. Vi får väl se om en vecka om de verkar, som vi hoppas. Men de tar inte bort problemet, tumörerna.
Sadie är bara 6 år så det är på tok för ungt.
Nu ska jag försöka sova lite.
Tjingeling

3 kommentarer:

Marie sa...

Hej! gud så tråkigt med hunden! Jag tänker på er! Här är det fullt ös medvetslös. På lördag går flyttlasset från Gislaved. Sedan är det bara städning kvar! Äntligen! Hoppas allt är bra på jobbet! Massor med kramar!

Annika sa...

Nä, den lilla...
Vad tråkigt och sorgligt. Förstår att ni är lessna. Ja, på tok för ungt att få cancer. Hoppas hon ska orka hänga med ett tag till.
Kramar!!

Camilla sa...

Marie:
Ja, det är jättetrist för hon är supergo & glad som en lärka. Igår for hon runt & skällde på grannen som klippte gräset.

Skönt att ni äntligen kan flytta in nu. Hur verkar studierna? På jobbet rullar det på. Beläggningen far upp och ner som en jojo.

Kram


Annika:
Vi hoppas att den där medicinen som hon ska få fungerar så att hon hänger med ett tag till. Hon verkar inte ha ont men det är vissa saker som hon inte gör längre. Det är lika svårt med hundar och små barn när de är sjuka för man vet inte om de har ont eller vart det gör ont.

Kram