fredag 22 maj 2020
onsdag 22 juli 2015
Nattsurr
Jahja, nu är det dags för en veckas nattjobb igen. Just nu är jag inne i vargtimman, den där tiden mellan 3 och 6 på morgonen. Tiden då hjärnan och kroppen går ner på lägsta varv och tröttheten slår till som en klubba i huvudet. För att försöka mota bort det värsta så får jag väl skriva.
Sommarpratarna håller mig sällskap under natten, och det finns flera som är riktigt bra den här sommaren. Jag är lite tråkig och lyssnar utan musik eftersom jag är mer intresserad av vad de har att berätta istället för att lyssna på musiken. Sån är jag.
Har försökt fixa med schemat för augusti, men ärligt talat så tror jag att det är bättre att jag fortsätter med det när jag vaknar för jag kunde inte riktigt få det hela att funka som jag ville. Hjärnan ville liksom inte i samma riktning som jag. Lika bra att lägga ner det projektet.
Enligt almanackan är det ju sommar, och visst en del dagar är fina. Men den där värmen som man förknippar med sommar är som bortblåst. Gick ut en snabb sväng när jag vaknat igår, och det var faktiskt nästan läge för vinterjacka. Jag skojar inte, det blåste ju för fasiken isbitar! Så jag tog min glass och pilade in snabbt som tusan. Javisst, man måste ju käka glass på sommaren, även om det är kallt som i april. Känns ju lite sådär eftersom det inte var någon vidare värme när jag var i USA, ja förutom några dagar i Texas då. Annars var det rätt kyligt faktiskt. Ingen semester blir det denna sommaren. Jag tar nog semester i september när alla andra av mina medarbetare har haft sina semestrar. Och då hoppas jag verkligen på kanonväder!
Dags att tömma en tvättmaskin och sedan vänta på att köra igång med frukosten, tur att det bara är någon timma bort. Sängen kallar, eller rättare sagt skriker på mig. Vi ses 3 timmar :)
Ha en bra dag.
Sommarpratarna håller mig sällskap under natten, och det finns flera som är riktigt bra den här sommaren. Jag är lite tråkig och lyssnar utan musik eftersom jag är mer intresserad av vad de har att berätta istället för att lyssna på musiken. Sån är jag.
Har försökt fixa med schemat för augusti, men ärligt talat så tror jag att det är bättre att jag fortsätter med det när jag vaknar för jag kunde inte riktigt få det hela att funka som jag ville. Hjärnan ville liksom inte i samma riktning som jag. Lika bra att lägga ner det projektet.
Enligt almanackan är det ju sommar, och visst en del dagar är fina. Men den där värmen som man förknippar med sommar är som bortblåst. Gick ut en snabb sväng när jag vaknat igår, och det var faktiskt nästan läge för vinterjacka. Jag skojar inte, det blåste ju för fasiken isbitar! Så jag tog min glass och pilade in snabbt som tusan. Javisst, man måste ju käka glass på sommaren, även om det är kallt som i april. Känns ju lite sådär eftersom det inte var någon vidare värme när jag var i USA, ja förutom några dagar i Texas då. Annars var det rätt kyligt faktiskt. Ingen semester blir det denna sommaren. Jag tar nog semester i september när alla andra av mina medarbetare har haft sina semestrar. Och då hoppas jag verkligen på kanonväder!
Dags att tömma en tvättmaskin och sedan vänta på att köra igång med frukosten, tur att det bara är någon timma bort. Sängen kallar, eller rättare sagt skriker på mig. Vi ses 3 timmar :)
Ha en bra dag.
lördag 4 juli 2015
Långt uppehåll, men nu är jag tillbaka
Hallå!
Kanske har jag inga läsare kvar, men då får jag väl skriva för mitt eget nöjes skull.
Har haft ett väldigt långt uppehåll. Meningen var att jag skulle återuppta bloggen efter nyår, då skulle ju det nya året bli såå bra. Det hade ju jag och mamma bestämt när vi stod där på nyårsafton med ett glas champagne och tittade på raketerna.
Oj, så fel vi hade!
Efter några dagar fick jag reda på att Tom låg på sjukhus hur sjuk som helst. Det är något med hjärtat som inte går att fixa med en operation. Det har bara blivit svagt, under flera års tid. Hela januari for han in och ut som en skottspole på akuten. Och här hemma satt jag. Helt förstörd av oro. Hade ingen möjlighet att betala 20.000 kr för att åka över för att själv få reda på hur det var med honom. Men så här efteråt så har vi pratat och han har berättat för mig hur nära han var att dö. När man är katolik och prästen kommer och ger en sista smörjelsen så är det riktigt illa.
Som om det inte var nog med Tom på sjukhus och allt det runt det, så blev jag mer och mer dålig på nätterna. Vissa nätter kröp jag runt i lägenheten. Om jag åkte till akuten? Näpp, eftersom jag är livrädd för sjukhus. Jag försökte härda ut även om jag oftast trodde att jag skulle dö.
På min födelsedag i mars blev jag superdålig på jobbet. Var likblek och det gjorde ont så in i h-e att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Till slut ringde jag mamma som fick hänga med till akuten. Där kopplade de på EKG för det kunde ju vara en hjärtinfarkt. Vad fasen??? Där hade jag legat hemma i flera månader och plågats under nätterna. Miljoner tankar rusade genom min hjärna innan jag fick reda på att det var gallsten. Men jag kan säga att den smärtan är inte att leka med. Sjuksköterskan på akuten sa att det är samma som vid en hjärtinfarkt. Fy fasen vad rädd jag blev då.
Fick en remiss för att få ett ultraljud. Då sa jag, det måste vänta. Jag ska åka på semester till USA. Tror inte att den där AT-läkaren som tog hand om mig tyckte att jag var riktigt klok. 1,5 dygn innan jag skulle åka så slutade jag äta, dricka gick ju hur bra som helt. Allt för att inte få ett anfall på tåget eller under flygningen. Vad som helst i matväg kunde trigga igång det hela. Hade med mig ett helt paket med stolpiller, om jag nu skulle få ett anfall. Innan besöket på akuten hade jag ju ingen som helst smärtlindring. Glöm Ipren och sån skit, det hjälper inte alls vid gallstensanfall, tro mig jag har provat dem alla.
Resan gick bra. Käkade lite på planet eftersom jag visste att det tog rätt lång tid innan det hela körde igång efter jag ätit. Åt mer när jag kom hem till Tom. Skulle ju vara där en dag innan vi drog till Texas. Jäkla tur det, annars hade jag nog inte ätit på 4 dagar!!
Den resan får jag nog återkomma till senare.
Väl hemma så var det dags för ultraljud, massor av grus och stora stenar i gallblåsan blev resultatet. Svaret skulle skickas inom en eller två dagar. Fem veckor senare hade jag inte hört ett ljud. En väldigt vänlig vän som jobbat med dessa folk fick tillåtelse att prata för mig och kolla i min journal. Sen hände saker väldigt snabbt. En torsdag var jag hos en specialistläkare och veckan efter ringde de och undrade om jag kunde opereras på måndagen. Detta var två dagar innan midsommar. Självklart sa jag ja, nu skulle jag ju bli av med detta smärtsamma helvete.
På söndagen var jag så himla nervös att jag höll på att smälla av. Jag kände mig som en björn som satt fast med foten i en fälla. Duschade 2 gånger som jag blivit tillsagd, åt inget alls efter 24, men vad fasen hjälpte det ..hela natten var jag vaken av ett gallstensanfall som gjorde mig helt slut. Herregud, de höll ju alltid i sig i typ 6 timmar. Tack och lov för mina stolpiller. Nu ska ju ingen tro att de verkar snabbt som tusan. Nej då, typ en timma efter så kunde jag kanske ligga ner och inte vandra runt som en osalig ande i min lilla lya i fruktansvärd smärta.
Dagen efter blev det dags för operation, den som jag var så himla nervös för. Kanske var det tur att jag haft ett anfall under natten eftersom jag var grymt trött. Jag sa till och med till mamma medans vi satt och tittade på TV i något dagrum att jag var så trött att jag inte ens visste om jag skulle orka hålla mig vaken tills operationen.
Innan detta hade de ju försökt att sätta en nål för droppet. Den första syrran försökte 5 gånger innan hon gav upp och skickade in en annan. Skitbra för en person som är rädd för nålar!
Sen gick allt väldigt fort och innan jag visste ordet av så låg jag på operationsbordet och någon sa god natt och sen vet jag inget mer, på flera timmar. Nästa klara bild är att jag går på toa på uppvaket, eller går och går, släpad mer eller mindre av två underbara personer. Varav den ena som såg ut som en ängel. Hade jag dött? Nej då, jag vaknade till liv när det rann blod nedför benen på toa. Det största såret gillade nog inte mitt toalettbesök något vidare och det blev värsta blodbadet.
Dagen efter hämtade mamma upp mig och sedan fick jag tillbringa en vecka i hennes vård. Gud, så skönt eftersom det var ett elände att bara ta sig ur sängen.
Men nu har jag börjat jobba igen och har snart avklarat en hel vecka med nattjobb i receptionen, den andra typen har semester och då rycker jag in. Sen blir det några dagar på mitt jobb innan det är dags för två nätter. Juli innebär bara 1 ledig helg. Men då kommer Roxette hit. Jag ska inte gå på konserten utan sitta på en ö mittemot och lyssna.
Lika bra att sluta innan inlägget blir alldeles för långt. Dessutom måste jag ju spara lite till kommande inlägg. Det händer massor i Kalmar under sommaren som jag kommer att skriva om. Jag gillar verkligen att promota min egen stad och vad som händer här. Någon kanske har lust att besöka min stad efter mina tips. Det vore kul
Vi hörs.
Kanske har jag inga läsare kvar, men då får jag väl skriva för mitt eget nöjes skull.
Har haft ett väldigt långt uppehåll. Meningen var att jag skulle återuppta bloggen efter nyår, då skulle ju det nya året bli såå bra. Det hade ju jag och mamma bestämt när vi stod där på nyårsafton med ett glas champagne och tittade på raketerna.
Oj, så fel vi hade!
Efter några dagar fick jag reda på att Tom låg på sjukhus hur sjuk som helst. Det är något med hjärtat som inte går att fixa med en operation. Det har bara blivit svagt, under flera års tid. Hela januari for han in och ut som en skottspole på akuten. Och här hemma satt jag. Helt förstörd av oro. Hade ingen möjlighet att betala 20.000 kr för att åka över för att själv få reda på hur det var med honom. Men så här efteråt så har vi pratat och han har berättat för mig hur nära han var att dö. När man är katolik och prästen kommer och ger en sista smörjelsen så är det riktigt illa.
Som om det inte var nog med Tom på sjukhus och allt det runt det, så blev jag mer och mer dålig på nätterna. Vissa nätter kröp jag runt i lägenheten. Om jag åkte till akuten? Näpp, eftersom jag är livrädd för sjukhus. Jag försökte härda ut även om jag oftast trodde att jag skulle dö.
På min födelsedag i mars blev jag superdålig på jobbet. Var likblek och det gjorde ont så in i h-e att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Till slut ringde jag mamma som fick hänga med till akuten. Där kopplade de på EKG för det kunde ju vara en hjärtinfarkt. Vad fasen??? Där hade jag legat hemma i flera månader och plågats under nätterna. Miljoner tankar rusade genom min hjärna innan jag fick reda på att det var gallsten. Men jag kan säga att den smärtan är inte att leka med. Sjuksköterskan på akuten sa att det är samma som vid en hjärtinfarkt. Fy fasen vad rädd jag blev då.
Fick en remiss för att få ett ultraljud. Då sa jag, det måste vänta. Jag ska åka på semester till USA. Tror inte att den där AT-läkaren som tog hand om mig tyckte att jag var riktigt klok. 1,5 dygn innan jag skulle åka så slutade jag äta, dricka gick ju hur bra som helt. Allt för att inte få ett anfall på tåget eller under flygningen. Vad som helst i matväg kunde trigga igång det hela. Hade med mig ett helt paket med stolpiller, om jag nu skulle få ett anfall. Innan besöket på akuten hade jag ju ingen som helst smärtlindring. Glöm Ipren och sån skit, det hjälper inte alls vid gallstensanfall, tro mig jag har provat dem alla.
Resan gick bra. Käkade lite på planet eftersom jag visste att det tog rätt lång tid innan det hela körde igång efter jag ätit. Åt mer när jag kom hem till Tom. Skulle ju vara där en dag innan vi drog till Texas. Jäkla tur det, annars hade jag nog inte ätit på 4 dagar!!
Den resan får jag nog återkomma till senare.
Väl hemma så var det dags för ultraljud, massor av grus och stora stenar i gallblåsan blev resultatet. Svaret skulle skickas inom en eller två dagar. Fem veckor senare hade jag inte hört ett ljud. En väldigt vänlig vän som jobbat med dessa folk fick tillåtelse att prata för mig och kolla i min journal. Sen hände saker väldigt snabbt. En torsdag var jag hos en specialistläkare och veckan efter ringde de och undrade om jag kunde opereras på måndagen. Detta var två dagar innan midsommar. Självklart sa jag ja, nu skulle jag ju bli av med detta smärtsamma helvete.
På söndagen var jag så himla nervös att jag höll på att smälla av. Jag kände mig som en björn som satt fast med foten i en fälla. Duschade 2 gånger som jag blivit tillsagd, åt inget alls efter 24, men vad fasen hjälpte det ..hela natten var jag vaken av ett gallstensanfall som gjorde mig helt slut. Herregud, de höll ju alltid i sig i typ 6 timmar. Tack och lov för mina stolpiller. Nu ska ju ingen tro att de verkar snabbt som tusan. Nej då, typ en timma efter så kunde jag kanske ligga ner och inte vandra runt som en osalig ande i min lilla lya i fruktansvärd smärta.
Dagen efter blev det dags för operation, den som jag var så himla nervös för. Kanske var det tur att jag haft ett anfall under natten eftersom jag var grymt trött. Jag sa till och med till mamma medans vi satt och tittade på TV i något dagrum att jag var så trött att jag inte ens visste om jag skulle orka hålla mig vaken tills operationen.
Innan detta hade de ju försökt att sätta en nål för droppet. Den första syrran försökte 5 gånger innan hon gav upp och skickade in en annan. Skitbra för en person som är rädd för nålar!
Sen gick allt väldigt fort och innan jag visste ordet av så låg jag på operationsbordet och någon sa god natt och sen vet jag inget mer, på flera timmar. Nästa klara bild är att jag går på toa på uppvaket, eller går och går, släpad mer eller mindre av två underbara personer. Varav den ena som såg ut som en ängel. Hade jag dött? Nej då, jag vaknade till liv när det rann blod nedför benen på toa. Det största såret gillade nog inte mitt toalettbesök något vidare och det blev värsta blodbadet.
Dagen efter hämtade mamma upp mig och sedan fick jag tillbringa en vecka i hennes vård. Gud, så skönt eftersom det var ett elände att bara ta sig ur sängen.
Men nu har jag börjat jobba igen och har snart avklarat en hel vecka med nattjobb i receptionen, den andra typen har semester och då rycker jag in. Sen blir det några dagar på mitt jobb innan det är dags för två nätter. Juli innebär bara 1 ledig helg. Men då kommer Roxette hit. Jag ska inte gå på konserten utan sitta på en ö mittemot och lyssna.
Lika bra att sluta innan inlägget blir alldeles för långt. Dessutom måste jag ju spara lite till kommande inlägg. Det händer massor i Kalmar under sommaren som jag kommer att skriva om. Jag gillar verkligen att promota min egen stad och vad som händer här. Någon kanske har lust att besöka min stad efter mina tips. Det vore kul
Vi hörs.
lördag 22 november 2014
Fortsatt grått
Det gråa vädret med den där mikroregnet forsätter och jag blir ännu tröttare. Jag skulle kunna sova dygnet runt. Jag känner mig långt ifrån normal, går mest runt som en sömngångare och bara längtar efter att gå och sova. Det är inte normalt. Visst brukar jag bli mer trött den här årstiden, men nu är det långt ifrån normalt. Jag har insett hur mycket soljuset verkligen påverkar mig.
Pållen är visserligen ljuset i min tillvaro, och särskilt idag då han verkligen var på hugget. Så himla kul det var! Tyvärr har han ju haft kolik så imorgon ska jag köpa loppfrön till honom och se om det hjälper. Jag vill bara att han ska må bra så att vi kan utvecklas mer tillsammans.
Pållen är visserligen ljuset i min tillvaro, och särskilt idag då han verkligen var på hugget. Så himla kul det var! Tyvärr har han ju haft kolik så imorgon ska jag köpa loppfrön till honom och se om det hjälper. Jag vill bara att han ska må bra så att vi kan utvecklas mer tillsammans.
Imorgon ska jag och en kompis dra iväg på middag till en annan god vän och hennes familj från stallet. Ska ut på dagen och köpa en present och samtidigt passa på att tvätta bilen.
Dags att dra mig tillbaka och sova, hoppas på en lååång sovmorgon. 10,30 känns just nu lagom. Tyvärr verkar 07,30 mer realistiskt. Men då ska jag minsann inte kliva upp.
God natt
onsdag 19 november 2014
Grått... och mer grått
Den här november alltså, vi har haft 14 timmars sol sen början på november. Inte konstigt att jag är så himla trött. Det är därför jag inte gillar allt detta mörker. Jag blir vansinnigt trött.
Det känns som om jag har fullt upp med att fungera. Ingen idé att någon begär att jag ska tänka också. Men det måste man ju tyvärr göra på jobbet, åtminstone ibland. Just nu är jag tacksam när jag bara kan gå på autopilot.
Pållen håller mig alltid på gott humör, även om den stackaren har haft ovanligt mycket ont i magen på sistone. Så imorgon drar jag iväg och köper linfrökaka, om de nu har det hemma på Lantmännen. För han behöver verkligen något sådant.
Idag tyckte han att det lät väldigt läskigt när det regnade på ridhustaket och det tog väl 5 minuter av övertalning för att komma ut ur "frysstadiet". Hästar är bra roliga, de är oftast rädda för någon som man inte tror. Och det man tror att de ska reagera på, går de bara förbi, hur coola som helst. Helt ologiskt.
Nu är det dags att hoppa i säng efter en kväll med Bonde söker fru och Sverigequizen.
God natt
Det känns som om jag har fullt upp med att fungera. Ingen idé att någon begär att jag ska tänka också. Men det måste man ju tyvärr göra på jobbet, åtminstone ibland. Just nu är jag tacksam när jag bara kan gå på autopilot.
Pållen håller mig alltid på gott humör, även om den stackaren har haft ovanligt mycket ont i magen på sistone. Så imorgon drar jag iväg och köper linfrökaka, om de nu har det hemma på Lantmännen. För han behöver verkligen något sådant.
Idag tyckte han att det lät väldigt läskigt när det regnade på ridhustaket och det tog väl 5 minuter av övertalning för att komma ut ur "frysstadiet". Hästar är bra roliga, de är oftast rädda för någon som man inte tror. Och det man tror att de ska reagera på, går de bara förbi, hur coola som helst. Helt ologiskt.
Nu är det dags att hoppa i säng efter en kväll med Bonde söker fru och Sverigequizen.
God natt
måndag 27 oktober 2014
Lite av allt
Mörkret sänker sig tidigare nu när vi har övergått till vintertid och jag tycker väl inte att det är helt positivt. Ja, det enda positiva är väl att jag kan bränna mängder med ljus. Har varit på Ikea idag och fyllt på förrådet lite. Nu räcker det åtminstone den här månaden.
I fredags somnade Kim Anderzon in för gott.
Det var nog skönt för henne eftersom hon haft cancer under en längre tid, men som vi alla kommer att sakna hennes kvicka repliker och hennes alltid superglada humör. Såg henne bara för ett litet tag sedan i en intervju och även om hon var sjuk så var hon likadan med glimten i ögat. Sov gott kära Kim och tack för alla skratt du bjudit oss på.
Som en tanke sänds ikväll Cancergalan på TV. Som alltid kommer jag att skänka lite pengar. Pappa gjorde det varje månad efter att han blev behandlad och överlevde sin cancer 1998, så jag gör det varje år. Alla borde skänka en liten slant då det är en sjukdom som mer eller mindre drabbar oss alla, direkt eller indirekt. Forskningen behöver alla medel de kan få eftersom staten inte skjuter till något. Tycker att det är lite märkligt eftersom det är en så pass "vanlig" sjukdom. Tror inte att jag orkar titta så mycket på programmet eftersom det oftast rensar tårkanalerna ordentligt.
Var en snabb sväng på stan idag och tog då en liten tur in i en av stadens bokhandlar, bara för att kolla. Och så himla glad jag blev när jag såg att det kommit ut en ny bok av Kepler! Den ska jag önska mig i julklapp så att jag bara kan ligga på soffan och läsa under min julledighet, som jag planerar på att ha.
Julen infaller ju så fantastiskt bra i år att jag kan ta 6 dagar semester och vara ledig i över 14 dagar och ha betalt. Me like!! Gäller ju att passa på då. Så nu är schemaplanerandet i full gång inför nästa månad så att det hela går i lås.
Ledig idag, men resten av veckan kommer att gå i 180 så det har varit skönt att bara sitta här hemma och fika med några vänner och inte göra så mycket alls. Imorgon räknar jag med att äta middag någon gång runt 20-tiden. Vi ska ha möte i stallet kl 18,30 och jag tänkte att jag skulle hinna rida
innan så det gäller att planera jobbtiden för att hinna med allt. Lite pyssel, men det går.
Har köpt en ny parfym som jag verkligen gillar
Den är från Ralph Lauren och är ny och luktar fantastiskt gott.
Nej, nu ska jag titta på Sommarpratarna. Ett av de bästa programmen just nu. Och då jag inser att jag missat sommarpratare som nog varit väldigt intressanta att lyssna på. Tur att man kan göra det i efterhand.
Tjing tjing
I fredags somnade Kim Anderzon in för gott.
Det var nog skönt för henne eftersom hon haft cancer under en längre tid, men som vi alla kommer att sakna hennes kvicka repliker och hennes alltid superglada humör. Såg henne bara för ett litet tag sedan i en intervju och även om hon var sjuk så var hon likadan med glimten i ögat. Sov gott kära Kim och tack för alla skratt du bjudit oss på.
Som en tanke sänds ikväll Cancergalan på TV. Som alltid kommer jag att skänka lite pengar. Pappa gjorde det varje månad efter att han blev behandlad och överlevde sin cancer 1998, så jag gör det varje år. Alla borde skänka en liten slant då det är en sjukdom som mer eller mindre drabbar oss alla, direkt eller indirekt. Forskningen behöver alla medel de kan få eftersom staten inte skjuter till något. Tycker att det är lite märkligt eftersom det är en så pass "vanlig" sjukdom. Tror inte att jag orkar titta så mycket på programmet eftersom det oftast rensar tårkanalerna ordentligt.
Var en snabb sväng på stan idag och tog då en liten tur in i en av stadens bokhandlar, bara för att kolla. Och så himla glad jag blev när jag såg att det kommit ut en ny bok av Kepler! Den ska jag önska mig i julklapp så att jag bara kan ligga på soffan och läsa under min julledighet, som jag planerar på att ha.
Julen infaller ju så fantastiskt bra i år att jag kan ta 6 dagar semester och vara ledig i över 14 dagar och ha betalt. Me like!! Gäller ju att passa på då. Så nu är schemaplanerandet i full gång inför nästa månad så att det hela går i lås.
Ledig idag, men resten av veckan kommer att gå i 180 så det har varit skönt att bara sitta här hemma och fika med några vänner och inte göra så mycket alls. Imorgon räknar jag med att äta middag någon gång runt 20-tiden. Vi ska ha möte i stallet kl 18,30 och jag tänkte att jag skulle hinna rida
innan så det gäller att planera jobbtiden för att hinna med allt. Lite pyssel, men det går.
Har köpt en ny parfym som jag verkligen gillar
Den är från Ralph Lauren och är ny och luktar fantastiskt gott.
Nej, nu ska jag titta på Sommarpratarna. Ett av de bästa programmen just nu. Och då jag inser att jag missat sommarpratare som nog varit väldigt intressanta att lyssna på. Tur att man kan göra det i efterhand.
Tjing tjing
måndag 20 oktober 2014
Aktivitet i både luft och vatten
Jaha, nu är det dags för nya undersökningar under vattnet för någon undervattensfarkost. Jag är faktiskt inte särskilt förvånad då det har varit en hel del aktivitet i luften från Ryssland. Flygplan från försvaret har åkt som bin i himlen häröver. Vi har märkt mycket mer aktivitet än normalt från flygvapnet. De åker ju oftast över här när de kommer söderifrån.
Ärligt talat så tror väl de flesta att det är ryssarna som är här och kollar läget. Vem annars skulle det vara liksom?
Nu bryr jag mig inte om ryssar som spionerar och kollar på Sommarpratarna istället. Petter Stordalen är ju med och då blir det nog fart.
Tjingeling
Ärligt talat så tror väl de flesta att det är ryssarna som är här och kollar läget. Vem annars skulle det vara liksom?
Nu bryr jag mig inte om ryssar som spionerar och kollar på Sommarpratarna istället. Petter Stordalen är ju med och då blir det nog fart.
Tjingeling
lördag 18 oktober 2014
Jill & Claes och det här med att jobba natt
Jaha, dags att försöka mig på ett inlägg igen. Ibland startar jag så bra och sedan blir det liksom aldrig klart. Bara en massa ord utan logik, känns det som.
Får väl passa på att skriva lite nu när jag jobbar natt och klockan börjar närma sig 05. Ögonlocken känns tunga. Inte bara av den sena (eller tidiga) timmen utan kanske ännu mer för att jag hade grymt svårt att sova under dagen. Jovisst, det börjad bra. Tog med mig morgontidningen i sängen, läste ca 15 min och somnade nöjd jättetrött. Men sedan gick något väldigt fel med sömnen, efter ett par timmar så vaknade jag varje halvtimma. Till slut gav jag upp och förflyttade jag mig till soffan och satte på sömnpillret nr 1, TV:n alltså, men någon sömn blev det inte. Så himla frustrerande.
Istället för att ligga där hela dagen så insåg jag att jag var tvungen att åka till pållen för att ta hand om honom. Så det var bara att klä på sig och dra iväg.
Hem igen, värma en sån där fryst och inte god pizza och sedan tillbaka i horisontal läge. 2 timmar sömn blev det. Ok då, ska väl vara glad att jag åtminstone lyckades sova 6 timmar. Hoppas på bättre tur idag.
Just nu sitter jag och lyssnar på gamla Sommar-program. Det är nästan ett måste att höra någon prata. Och just nu är det Jill Johnson. Jag har alltid gillat henne, och i mars ska jag och mamma gå och titta på hennes show här i hemstaden. Det blir en jättebra födelsedagspresent från mamma. Middag ska vi visst också ut och äta innan.
Sådant har vi inte kunnat göra på länge. Men nu ska vi minsann göra en massa saker tillsammans. Vi har visserligen gjort en del under sommaren, men det kommer att bli så himla mycket mer. För att mamma gillar det, och för att jag tycker om att umgås med henne.
På tisdag är det dags för oss båda att gå och se på Claes Malmberg.
Vi har sett honom en gång förut, och som vi skrattade. Jag tror aldrig vi skrattat så mycket under så lång tid. Helt underbart! Så det ser vi verkligen fram emot.
Det här med att jobba natt någon gång då och då kräver vissa saker. Jag släpar med en bok och datorn varje natt som jag jobbar och jag kan nog villigt erkänna att det är mest datorn som blir använd. Jag kan bara läsa ett litet tag och sedan tappar jag liksom tråden. Då känns det inte som någon idé. Så jag brukar läsa ett par timmar i början av passet och sedan är det datorn som gäller. Spelar lite spel på FB, läser bloggar och tidningar. Kanske tittar jag på något TV-program om jag känner för det. Däremellan tar jag mina rundor, tvättar och lite annat. Men man har väldigt mycket tid över. Ibland blir det lite korsord också, för att hålla igång huvudet. Skitenkelt när hjärnan och kroppen helst vill sova.
Ok, nu har jag bara 1 tim och 45 min kvar innan det är dags att åka hem och SOVA, förhoppningsvis.
Hoppas ni alla kommer att ha en riktigt bra lördag, själv ska jag försöka sova mesta av dagen.
Tjing tjing
torsdag 2 oktober 2014
Jobb & TV-program
Redan onsdag och 1 oktober, eller det är visst 2 oktober redan. Jag jobbar eftermiddag i receptionen och då blir det lite upp och ner. Tiden går i samma hastighet som en formel 1 bil känns det som.
På fredag ska vi på jobbet dra iväg till ett hotell på Öland för att sova över, vara på deras relaxavdelning, äta god mat och bara umgås. Det ska verkligen bli skönt.
Nu verkar hösten ha kommit. Det är hyfsad temperatur dagtid, men så fort skymningen kommer så blir det verkligen kyligt.
Men det regnar inte och det är skönt. I helgen var det 20 grader varmt, visserligen blåste det lite men det blev ändå inte kallt.
Nu har ju Bonde söker fru kört igång på TV 4. Tack och lov för det säger jag bara, för jag är så himla trött på alla usla tävlingsprogram. Det tävlas ju i ta mig tusan allt. Folk lagar mat och bakar i varenda kanal. Gud, vad jag är trött på det! SLUTA!!
Jag tycker att Bonde söker fru är ett av de bästa programmen på TV, faktiskt. Det handlar ju om att hitta kärleken, hur härligt är inte det?
Det absolut värsta programmet måste absolut vara Paradise Hotel. Vilket lågvattenmärke det programmet är. Jag mår nästan fysiskt dåligt när jag ser eländet. Hela programidén är ju tragisk.
För att få lite variation så funderar jag på att ta en gratismånad av Netflix i höst. Jag är ju väldigt sugen på att se House of Cards och Orange is the new black.
Får väl se om jag hinner med det. Det får nog bli senare, framåt vintern typ.
Just nu försöker jag spara ihop pengar till en matta som jag hittat och verkligen vill ha, en äkta Gabbeh-matta. Så himla fin och skön. Den ska jag bara ha.
Mycket jobb är det i hela oktober, känns skönt. Men jag har massor att göra hemma hos mamma och så måste ju pållen få sitt. Han är den keligaste hästen jag mött. Inget känns så gott som en varm mule mot kinden. Det gör gott i hjärtat :)
Dags att sova lite.
Ha det gott
lördag 27 september 2014
Helg ute
Hela helgen pågår Ölands skördefest så igår kväll drog jag och mamma iväg på konstnatt. Istället för att åka till vårt vanliga ställe så åkte vi till Stora Frö, en liten by några km söder om Färjestaden, och där var det massor med folk. Passade på att handla lite pumpor och en fläderblomsgelé på Ölands Örtagård.
De hade massor av kryddblandningar och efter ett tag så blev det liksom lite mycket för min näsa och jag började nysa som sjutton.
När vi var på väg hemåt fick vi syn på en skylt om Crêperi. Hade läst om detta ställe i förra årets tidning om skördefesten och vi tyckte att det kunde vara värt ett besök. Vilket det verkligen var, när vi väl hittat dit vill säga. Eftersom det är väldigt mörkt så var det bara att gå på känsla innan vi hittade fram till den gamla ladan där det låg. Vi hade ju helt glömt av att ta med en ficklampa, vilket annars är det allra bästa att ha med.
Jättegoda crêpes och hemmagjord äpplemust. Så himla gott det var!
Idag drar vi vidare neråt södra Öland. Det är liksom där det händer mest tycker jag.
Ha det gott
De hade massor av kryddblandningar och efter ett tag så blev det liksom lite mycket för min näsa och jag började nysa som sjutton.
När vi var på väg hemåt fick vi syn på en skylt om Crêperi. Hade läst om detta ställe i förra årets tidning om skördefesten och vi tyckte att det kunde vara värt ett besök. Vilket det verkligen var, när vi väl hittat dit vill säga. Eftersom det är väldigt mörkt så var det bara att gå på känsla innan vi hittade fram till den gamla ladan där det låg. Vi hade ju helt glömt av att ta med en ficklampa, vilket annars är det allra bästa att ha med.
Jättegoda crêpes och hemmagjord äpplemust. Så himla gott det var!
Idag drar vi vidare neråt södra Öland. Det är liksom där det händer mest tycker jag.
Ha det gott
onsdag 24 september 2014
Hösten kom över en natt
Nu har hösten verkligen gjort sitt intåg. Det hände över en natt, faktiskt. Ena dagen solig och 20 grader och nästa regn, blåst och 11 grader. Kroppen fick en chock, minst sagt. Jag fryser som en hund utan päls.
Just nu regnar och blåser det. Kikade precis om jag har något paraply inne eller om de alla ligger i bilen. Som tur är finns det ett här, men å andra sidan kanske det inte kommer att göra så mycket nytta.
I helgen är det Ölands skördefest och då hoppas jag att det åtminstone är uppehåll för annars är det inget vidare att åka runt och kika.
Ikväll kör Bonde söker fru igång. Ett av de mysigaste programmen på TV tycker jag. Annars vimlar det ju mest av mat- och bakprogram. Och så trött jag är på dem!
Så ikväll kollar jag på det och tänder en massa ljus.
Just nu regnar och blåser det. Kikade precis om jag har något paraply inne eller om de alla ligger i bilen. Som tur är finns det ett här, men å andra sidan kanske det inte kommer att göra så mycket nytta.
I helgen är det Ölands skördefest och då hoppas jag att det åtminstone är uppehåll för annars är det inget vidare att åka runt och kika.
Ikväll kör Bonde söker fru igång. Ett av de mysigaste programmen på TV tycker jag. Annars vimlar det ju mest av mat- och bakprogram. Och så trött jag är på dem!
Så ikväll kollar jag på det och tänder en massa ljus.
fredag 19 september 2014
Året som gick
Jag har påbörjat en massa inlägg men de har aldrig blivit publicerade. Kanske av den anledningen att jag inte vet hur mycket som jag verkligen vill utlämna om vad som hänt under året.
Så istället för att skriva om allt så ska jag försöka att summera det hela.
Min mammas sambo, sedan 38 år sedan, fick diagnosen demens för 6 år sedan. En helt gräslig sjukdom, faktiskt. I början var det helt ok, han var lite glömsk och så. Det var vissa saker han inte kunde göra medan andra funkade hur bra som helst.
I vintras eskalerade det hela till att bli riktigt otäckt. Han blev ofta arg på mamma och mycket aggressiv. Slängde ut möbler på tomten som verkligen är astunga. Så hans styrka var det minsann inget fel på, gammal boxare som han var. Han kastade även ut min mamma ett flertal gånger, och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har satt mig i bilen mitt i natten för att hämta upp henne. Till slut hade jag en extra säng uppställd och bäddad här hemma. Det var liksom ingen mening med att packa ihop den.
Till slut blev det hela ohållbart. Både jag och min syster hade varit i kontakt med demenssköterskan som var hemma hos dem minst en gång i veckan. Han ringde då hans läkare som kom dit och sa, efter en kort undersökning av hennes sambo, att det här funkar inte längre.
Till slut fick med hjälp av läkaren in honom på ett demensboende. Det var en enda lång kamp eftersom man inte kan tvinga in folk om de inte vill.
Efter 3 månader på ett korttidsboende fick han så äntligen ett permanent boende. Mamma och jag for runt stan som tättingar en söndag för att köpa en skön fåtölj, en TV, växter och gardinstång. Vi ville ju att han skulle ha det skönt och trivas där.
Han bodde där i 10 dagar och under den tiden ramlade han ur sängen, det är inget att orda om eftersom folk som har lite svårt att gå gör det ibland, och efter ett ingripande av min syster, som är sjuksyrra, så beslutade hon och läkaren att han skulle åka in till sjukhus. Det var på fredagen. Och på måndagen var han död. Helt jäkla overkligt.
För mig blev det som att kastas 6 år tillbaka i tiden, då min pappa gick bort. Det var också helt oväntat. Och gick mycket fort.
Jag stöttade mamma till 1000 % och hade inte tid med min egen sorg, alls.
Efter begravningen i augusti kom allt som en tsunami. Jag har mått rent ut sagt, skitdåligt. Det verkar dessutom ha satt sig i min kropp eftersom har fått gräsligt ont i mitt ena ben, helt utan orsak. Det är så illa att jag knappt kan köra bil. Sova är ett helt projekt. Vaknar ca 10 ggr per natt.
Hoppas att allt bara kan gå tillbaka till det normala. Fast det blir ju aldrig som förr eftersom ännu en person saknas i mitt liv.
Hjälper mamma så mycket jag bara kan. Hon har ett hem fyllt med saker. Han slängde inget, alls. Dessutom drog han hem hela sin konstaffär när han slutade. Så himla mycket grejer som man inte ens vet vad man använder det till. Vart börjar man, typ??
Vi försöker rensa, men det syns inte ens. Himmel!
Jag kommer aldrig mer att skriva om detta, och det blev nog mer än vad jag hade tänkt från början. Men å andra sidan så förstår oftast folk inte som lever med en dement person att de förändras totalt och blir någon man inte ens känner. Och att få hjälp är väldigt svårt.
Så här i backspegeln vet jag att han bodde hemma alltför länge. Och det gör nog mamma snart också. Men hon hade så mycket skuldkänslor att det inte var klokt. Vi har suttit och pratat så många nätter efter att han åkte hemifrån i april.
Det känns som om allt gick så himla fort och hon hann aldrig landa och bearbeta. Det kommer att ta tid. För oss båda.
Men nu ska jag tvinga mig att göra det jag måste. Riiskas behöver massor av kärlek och uppmärksamhet nu. Det har jag inte orkat med innan. Men imorgon så.
Ska absolut försöka att skriva mycket oftare nu.
Ha det gott
Tjingeling
Så istället för att skriva om allt så ska jag försöka att summera det hela.
Min mammas sambo, sedan 38 år sedan, fick diagnosen demens för 6 år sedan. En helt gräslig sjukdom, faktiskt. I början var det helt ok, han var lite glömsk och så. Det var vissa saker han inte kunde göra medan andra funkade hur bra som helst.
I vintras eskalerade det hela till att bli riktigt otäckt. Han blev ofta arg på mamma och mycket aggressiv. Slängde ut möbler på tomten som verkligen är astunga. Så hans styrka var det minsann inget fel på, gammal boxare som han var. Han kastade även ut min mamma ett flertal gånger, och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har satt mig i bilen mitt i natten för att hämta upp henne. Till slut hade jag en extra säng uppställd och bäddad här hemma. Det var liksom ingen mening med att packa ihop den.
Till slut blev det hela ohållbart. Både jag och min syster hade varit i kontakt med demenssköterskan som var hemma hos dem minst en gång i veckan. Han ringde då hans läkare som kom dit och sa, efter en kort undersökning av hennes sambo, att det här funkar inte längre.
Till slut fick med hjälp av läkaren in honom på ett demensboende. Det var en enda lång kamp eftersom man inte kan tvinga in folk om de inte vill.
Efter 3 månader på ett korttidsboende fick han så äntligen ett permanent boende. Mamma och jag for runt stan som tättingar en söndag för att köpa en skön fåtölj, en TV, växter och gardinstång. Vi ville ju att han skulle ha det skönt och trivas där.
Han bodde där i 10 dagar och under den tiden ramlade han ur sängen, det är inget att orda om eftersom folk som har lite svårt att gå gör det ibland, och efter ett ingripande av min syster, som är sjuksyrra, så beslutade hon och läkaren att han skulle åka in till sjukhus. Det var på fredagen. Och på måndagen var han död. Helt jäkla overkligt.
För mig blev det som att kastas 6 år tillbaka i tiden, då min pappa gick bort. Det var också helt oväntat. Och gick mycket fort.
Jag stöttade mamma till 1000 % och hade inte tid med min egen sorg, alls.
Efter begravningen i augusti kom allt som en tsunami. Jag har mått rent ut sagt, skitdåligt. Det verkar dessutom ha satt sig i min kropp eftersom har fått gräsligt ont i mitt ena ben, helt utan orsak. Det är så illa att jag knappt kan köra bil. Sova är ett helt projekt. Vaknar ca 10 ggr per natt.
Hoppas att allt bara kan gå tillbaka till det normala. Fast det blir ju aldrig som förr eftersom ännu en person saknas i mitt liv.
Hjälper mamma så mycket jag bara kan. Hon har ett hem fyllt med saker. Han slängde inget, alls. Dessutom drog han hem hela sin konstaffär när han slutade. Så himla mycket grejer som man inte ens vet vad man använder det till. Vart börjar man, typ??
Vi försöker rensa, men det syns inte ens. Himmel!
Jag kommer aldrig mer att skriva om detta, och det blev nog mer än vad jag hade tänkt från början. Men å andra sidan så förstår oftast folk inte som lever med en dement person att de förändras totalt och blir någon man inte ens känner. Och att få hjälp är väldigt svårt.
Så här i backspegeln vet jag att han bodde hemma alltför länge. Och det gör nog mamma snart också. Men hon hade så mycket skuldkänslor att det inte var klokt. Vi har suttit och pratat så många nätter efter att han åkte hemifrån i april.
Det känns som om allt gick så himla fort och hon hann aldrig landa och bearbeta. Det kommer att ta tid. För oss båda.
Men nu ska jag tvinga mig att göra det jag måste. Riiskas behöver massor av kärlek och uppmärksamhet nu. Det har jag inte orkat med innan. Men imorgon så.
Ska absolut försöka att skriva mycket oftare nu.
Ha det gott
Tjingeling
tisdag 22 juli 2014
Himmel, vilket fint väder vi har! Och varmt är det också. Termometern är och nosar runt 30-strecket, och varmare ska det tydligen bli.
Jag jobbar natt nu och eftersom min lägenhet mer kan liknas vid en bakugn i temperatur så bor jag tillfälligt hemma hos mamma.
Just nu är klockan strax efter 05 och jag måste säga att jag ser fram emot att den segar sig vidare till 07,15. Gärna ganska snabbt för jag är verkligen trött nu. Sen blir det att susa över Ölandsbron innan jag kollapsar i mammas källare där det bara är 20 grader. Jag kommer att sova gott där.
Det behöver jag eftersom jag jobbar mycket nu. Olika tider hela tiden, och det sliter. Men om en månad hoppas jag ha semester igen. Som jag ser fram emot det :)
Hoppas ni njuter av sommaren, för det gör sannerligen jag. Ja, förutom då jag jobbar.
Tjingeling
Jag jobbar natt nu och eftersom min lägenhet mer kan liknas vid en bakugn i temperatur så bor jag tillfälligt hemma hos mamma.
Just nu är klockan strax efter 05 och jag måste säga att jag ser fram emot att den segar sig vidare till 07,15. Gärna ganska snabbt för jag är verkligen trött nu. Sen blir det att susa över Ölandsbron innan jag kollapsar i mammas källare där det bara är 20 grader. Jag kommer att sova gott där.
Det behöver jag eftersom jag jobbar mycket nu. Olika tider hela tiden, och det sliter. Men om en månad hoppas jag ha semester igen. Som jag ser fram emot det :)
Hoppas ni njuter av sommaren, för det gör sannerligen jag. Ja, förutom då jag jobbar.
Tjingeling
onsdag 9 juli 2014
Vilket magplask
Ja, det är väl det minsta man kan säga om Brasiliens förlust mot Tyskland igår. Fullständig utklassning av tyskarna och brassarna såg mer än uppgivna ut där de sprang runt som yra höns. Liknande genomklappning av ett sådant bra lag har väl sällan skådats.
Och jag måste erkänna att jag inte är särskilt intresserad av fotboll, men såg nästan hela första halvlek innan det var dags att gå till sängs. Jag började ju kl 07 imorse så det var inte tanke på att sitta uppe och se tyskarna förnedra brassarna under de resterande 45 minuterna.
Just nu pågår matchen mellan Argentina och Holland för fullt, och som det ser ut nu så kommer nog matchen att gå till förlängning. Det står 0-0 efter nästan 85 minuter.
Vädret är bästa tänkbara. Solen skiner så att den nästan går sönder och värmen, ja, den är nästan tropisk. Jag är hemma hos mamma så mycket jag bara kan. Inte bara för att jag gillar att umgås med henne och hon verkligen behöver det, utan för att det är skönare att känna gräs under mina bara fötter än ett golv.
Vi tar en del turer på Öland, men igår gick vi på något som kallas för kyrkogårdsteater och som handlar om vissa personer som levt i Kalmar. Både för längesedan och i mer modern tid. Förstaårseleverna på ett av gymnasierna i stan gjorde en väldigt bra insats som skådespelare Det var riktigt bra och intressant. Ett gratisevenemang, finns ju en hel del av dem här i Kalmar under sommaren. Sedan drog vi in till stan för att gå till Larmtorget, där de har gratisuppträdanden två gånger i veckan, för att lyssna på Lars-Kristerz, mest för att kolla på folk. Och det fanns det mängder av. Nästa vecka ska vi åka dit och se Nanne Grönvall. Det kan nog bli bra drag.
Idag blev jag hembjuden till en av tjejerna i stallet för fika. Såå himla mysigt det var att bara sitta och prata. Bara sitta med en kompis och snacka skit i allmänhet med hästarna inpå knuten. Min lilla pålle såg vi dock inte röken av. Han gick förmodligen runt med kompisarna och njöt av att bara vara. Det gjorde jag med:)
På fredag drar jag och mamma på en liten roadtrip till norra änden av Öland. Hunden får följa med så att hon slipper att vara hemma ensam. Kycklingsallad står på menyn, tillsammans med bröd och goda ostar. Det kommer att bli en mycket bra dag.
Måste ju ta premiärdoppet den här veckan också känner jag. Det ska tydligen vara ca 22 grader i vattnet och då kan jag ju våga mig i.
Ha en skön vecka.
Tjingeling
Och jag måste erkänna att jag inte är särskilt intresserad av fotboll, men såg nästan hela första halvlek innan det var dags att gå till sängs. Jag började ju kl 07 imorse så det var inte tanke på att sitta uppe och se tyskarna förnedra brassarna under de resterande 45 minuterna.
Just nu pågår matchen mellan Argentina och Holland för fullt, och som det ser ut nu så kommer nog matchen att gå till förlängning. Det står 0-0 efter nästan 85 minuter.
Vädret är bästa tänkbara. Solen skiner så att den nästan går sönder och värmen, ja, den är nästan tropisk. Jag är hemma hos mamma så mycket jag bara kan. Inte bara för att jag gillar att umgås med henne och hon verkligen behöver det, utan för att det är skönare att känna gräs under mina bara fötter än ett golv.
Vi tar en del turer på Öland, men igår gick vi på något som kallas för kyrkogårdsteater och som handlar om vissa personer som levt i Kalmar. Både för längesedan och i mer modern tid. Förstaårseleverna på ett av gymnasierna i stan gjorde en väldigt bra insats som skådespelare Det var riktigt bra och intressant. Ett gratisevenemang, finns ju en hel del av dem här i Kalmar under sommaren. Sedan drog vi in till stan för att gå till Larmtorget, där de har gratisuppträdanden två gånger i veckan, för att lyssna på Lars-Kristerz, mest för att kolla på folk. Och det fanns det mängder av. Nästa vecka ska vi åka dit och se Nanne Grönvall. Det kan nog bli bra drag.
Idag blev jag hembjuden till en av tjejerna i stallet för fika. Såå himla mysigt det var att bara sitta och prata. Bara sitta med en kompis och snacka skit i allmänhet med hästarna inpå knuten. Min lilla pålle såg vi dock inte röken av. Han gick förmodligen runt med kompisarna och njöt av att bara vara. Det gjorde jag med:)
På fredag drar jag och mamma på en liten roadtrip till norra änden av Öland. Hunden får följa med så att hon slipper att vara hemma ensam. Kycklingsallad står på menyn, tillsammans med bröd och goda ostar. Det kommer att bli en mycket bra dag.
Måste ju ta premiärdoppet den här veckan också känner jag. Det ska tydligen vara ca 22 grader i vattnet och då kan jag ju våga mig i.
Ha en skön vecka.
Tjingeling
torsdag 19 juni 2014
Bra vän, nagellack o lite annat
Dagarna i Göteborg var precis vad jag behövde. Bara att knata runt lite och resten av tiden prata och prata ännu mer med underbara vän. Vi har liknande uppväxt och det är så himla skönt att prata med henne då jag inte behöver förklara en massa. Hon förstår precis vad jag menar, för vi har liknande upplevelser och känslor. Älskade Anette, tack för så många gånger du fått pengen i mitt inre att falla ner under dessa dagar! Jag har verkligen saknat våra samtal och ditt sällskap. Nu får det förbaske mig inte dröja 15 år innan jag ser dina grabbar igen:)
Tyvärr har jag inte haft med mig kameran hela tiden. För varmt och för tungt tyckte jag. Och sedan blir det ju som alltid, spontana infall att åka någonstans. Nästa gång tar jag med bilen och då blir jag mer mobil.
Men jag måste ge en stor eloge till SJ! För de har de bästa tågen i Sverige. Såå bekväma säten och bekvämt på alla sätt och vis. Önskar att SJ körde överallt i Sverige, faktiskt. Nu är det ju strejk på de tågen som går från Kalmar till Köpenhamn och vissa andra linjer som drivs privat. Men SJ tuffar på, känns säkert & bra.
Vi åkte till Kungälv igår och käkade, besökte Bräckboden (för er som inte vet vad det, så är det Göteborgs Kex fabriksbod) där vi blev helt shoppinggalna, så billigt och så mycket gott!. Passar bra nu inför midsommar med kex till osten och på min o mammas lilla roadtrip på norra Öland på måndag. Det lär räcka ett tag det jag köpte. Himla bra.
När jag kom hem slängde jag bara in väskan, bytte skor och drog över till Öland för att köpa en bukett och hämta upp mamma innan vi drog till min svåger som idag fyllde 40 år.
Jag kan ge er två tips så här innan midsommar.
Jag gillar ju Marie Jungstdets böcker och läste ut "Den farliga leken" på 3 dagar. Så himla bra den var! Är festen du går på trist, ta upp denna ur väskan och det trista försvinner. Garanterat.
Andra tipset blir L'Oréal Color Riche nagellack och då särskilt i färgen Exquisite Scarlet nr408. En underbar korallröd färg. Sitter hur bra som helst. Kommer att sitta på mina naglar hela sommaren, garanterat.
Lämnar er med en av mina favvolåtar just nu med gruppen Clean Bandit.
Ha en bra dag.
Tjingeling
Tyvärr har jag inte haft med mig kameran hela tiden. För varmt och för tungt tyckte jag. Och sedan blir det ju som alltid, spontana infall att åka någonstans. Nästa gång tar jag med bilen och då blir jag mer mobil.
Men jag måste ge en stor eloge till SJ! För de har de bästa tågen i Sverige. Såå bekväma säten och bekvämt på alla sätt och vis. Önskar att SJ körde överallt i Sverige, faktiskt. Nu är det ju strejk på de tågen som går från Kalmar till Köpenhamn och vissa andra linjer som drivs privat. Men SJ tuffar på, känns säkert & bra.
Vi åkte till Kungälv igår och käkade, besökte Bräckboden (för er som inte vet vad det, så är det Göteborgs Kex fabriksbod) där vi blev helt shoppinggalna, så billigt och så mycket gott!. Passar bra nu inför midsommar med kex till osten och på min o mammas lilla roadtrip på norra Öland på måndag. Det lär räcka ett tag det jag köpte. Himla bra.
När jag kom hem slängde jag bara in väskan, bytte skor och drog över till Öland för att köpa en bukett och hämta upp mamma innan vi drog till min svåger som idag fyllde 40 år.
Jag kan ge er två tips så här innan midsommar.
Jag gillar ju Marie Jungstdets böcker och läste ut "Den farliga leken" på 3 dagar. Så himla bra den var! Är festen du går på trist, ta upp denna ur väskan och det trista försvinner. Garanterat.
Andra tipset blir L'Oréal Color Riche nagellack och då särskilt i färgen Exquisite Scarlet nr408. En underbar korallröd färg. Sitter hur bra som helst. Kommer att sitta på mina naglar hela sommaren, garanterat.
Lämnar er med en av mina favvolåtar just nu med gruppen Clean Bandit.
Ha en bra dag.
Tjingeling
söndag 15 juni 2014
Imorgon åker jag, eller rättare sagt idag
Idag åker jag, hem till min gamla hemstad. Staden där jag blev vuxen, föräldrarna bodde på andra kusten. Jag älskar Göteborg och den staden kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. Nu var det vääldigt längesedan jag kände doften av salt hav, som jag saknar så mycket, men snart är det dags igen. Väldigt snart.
Kameran är laddad och jag kan inte somna så uppspelt känner jag mig. Får väl sova lite på tåget istället :)
Ska bo hos en av mina allra bästa vänner. Ni vet en sådan som bor långt bort och som man kanske inte hör av så ofta, men som ändå finns där. Hon var här för 2 år sedan och det var suveränt. Jag ville inte att hon skulle åka hem för det fanns så mycket mer att prata om. Nu ska jag bo hos henne. Och gissa om vi kommer att prata. Om allt och ingenting. Vi har ganska lika uppväxt, men ändå inte. Vi kan relatera till varann. Och när det verkligen krisar är hon den jag ringer helst för att prata för att hon är klok och vi kan resonera. Jag älskar min vän, och det ska bli så kul att ses. Och återse min gamla hemstad.
lördag 14 juni 2014
Snart semester
Vaknar upp till den sista arbetsdagen den här veckan. Det har varit hektiskt, minst sagt. Men nu känns det skönt för imorgon börjar min semester! Första sommarsemestern sedan 2001. Som jag sett fram mot dessa två veckor.
Imorgon sätter jag mig på tåget och åker till mitt älskade Göteborg några dagar för att hälsa på en god vän. Kan inte tänka mig en bättre start på semestern än det. Så himla kul det ska bli! Dessutom verkar det som om det ska bli riktigt bra väder. Kameran får givetvis följa med.
När jag kommer hem ska jag susa till svågern för att fira hans 40-årsdag och sedan är det midsommar. Ska bara koppla av och göra roliga saker så att jag är laddad för resten av sommaren som nog kommer att bli intensiv. Ska nog ta en vecka ledigt när det hela är över.
Dags att dra igång här hemma innan det är dags att susa hem till en kompis för att bli klippt. Sen är det dags att börja jobba.
Ha det gott.
Tjingeling
Imorgon sätter jag mig på tåget och åker till mitt älskade Göteborg några dagar för att hälsa på en god vän. Kan inte tänka mig en bättre start på semestern än det. Så himla kul det ska bli! Dessutom verkar det som om det ska bli riktigt bra väder. Kameran får givetvis följa med.
När jag kommer hem ska jag susa till svågern för att fira hans 40-årsdag och sedan är det midsommar. Ska bara koppla av och göra roliga saker så att jag är laddad för resten av sommaren som nog kommer att bli intensiv. Ska nog ta en vecka ledigt när det hela är över.
Dags att dra igång här hemma innan det är dags att susa hem till en kompis för att bli klippt. Sen är det dags att börja jobba.
Ha det gott.
Tjingeling
fredag 6 juni 2014
Att skruva ihop utemöbler är en utmaning
Åter hemma efter att spenderat två soliga dagar hos mamma. Obligatorisk gräsklippning stod på schemat och lite annat.
Igår var jag på akupunktur för första gången. Jag har problem med min häl sedan nästan en månad tillbaka, och eländet har spridit sig till sidan av hälen. De tror att det har något att göra med hälsenan samt ett muskelfäste. Har fått tag i en bra doktor som fattar att jag inte gå kan gå hemma sjukskriven, så efter att ha provat diverse medikamenter utan någon vidare framgång ska jag nu testa akupunktur för att se om vi kan få det att släppa. Hellre det än operation. Det var inte så farligt som jag trodde, är ju skraj för nålar, men på ett par ställen kändes det riktigt ordentligt. Det är väl där det värsta sitter trodde hon som utförde det hela. Så det blir återbesök.
Idag har jag och svågern skruvat ihop mammas nya utegrupp. Fasen, vad fint det blev. Men vilket jobb! Jag och mamma skruvad ihop en fåtölj igår och det tog nog 1,5 timma. Jag är inte så stark i fingrarna längre, så vi fick kalla en som var lite starkare. Men idag fick vi ihop den andra fåtöljen och soffan. Tack och lov så kom bordet ihopsatt.
Men det var värt all svett för det blev så himla fint och mamma var supernöjd. Och det var huvudsaken.
Båda busungarna var hos mamma idag så vi tog en tur till hamnen för att käka glass. Något som uppskattades av samtliga inblandade i den expeditionen. Vi stannade till på en lekpark på vägen hem så att de fick leka. Alice, som är 9, gillar ju att gunga och Noel, snart 1,5, han gillade en liten rutschkana. Men allra bäst var nog en grind som han öppnade och stängde ca 200 gånger. Små folk är minsann lättroade. Men moster & gudmor, alltså jag, är han livrädd för. Jaja, det ändrar sig väl med tiden.
Imorgon är det dags för jobb igen. Synd att min kompis ringde idag och ville att jag skulle komma på grillkväll imorgon. Men det får vi ta en annan gång. Det blir lätt struligt med mitt schema nu är semestrarna börjar ta fart, men det är så det är. Jag jobbar bara nästa vecka också och sedan har jag två veckors semester. Det ska bli så himla skönt. Jag slutar jobba på lördag nästa vecka och på söndag drar jag till Göteborg i några dagar.
Ha en skön helg.
Tjingeling
Igår var jag på akupunktur för första gången. Jag har problem med min häl sedan nästan en månad tillbaka, och eländet har spridit sig till sidan av hälen. De tror att det har något att göra med hälsenan samt ett muskelfäste. Har fått tag i en bra doktor som fattar att jag inte gå kan gå hemma sjukskriven, så efter att ha provat diverse medikamenter utan någon vidare framgång ska jag nu testa akupunktur för att se om vi kan få det att släppa. Hellre det än operation. Det var inte så farligt som jag trodde, är ju skraj för nålar, men på ett par ställen kändes det riktigt ordentligt. Det är väl där det värsta sitter trodde hon som utförde det hela. Så det blir återbesök.
Idag har jag och svågern skruvat ihop mammas nya utegrupp. Fasen, vad fint det blev. Men vilket jobb! Jag och mamma skruvad ihop en fåtölj igår och det tog nog 1,5 timma. Jag är inte så stark i fingrarna längre, så vi fick kalla en som var lite starkare. Men idag fick vi ihop den andra fåtöljen och soffan. Tack och lov så kom bordet ihopsatt.
Men det var värt all svett för det blev så himla fint och mamma var supernöjd. Och det var huvudsaken.
Båda busungarna var hos mamma idag så vi tog en tur till hamnen för att käka glass. Något som uppskattades av samtliga inblandade i den expeditionen. Vi stannade till på en lekpark på vägen hem så att de fick leka. Alice, som är 9, gillar ju att gunga och Noel, snart 1,5, han gillade en liten rutschkana. Men allra bäst var nog en grind som han öppnade och stängde ca 200 gånger. Små folk är minsann lättroade. Men moster & gudmor, alltså jag, är han livrädd för. Jaja, det ändrar sig väl med tiden.
Imorgon är det dags för jobb igen. Synd att min kompis ringde idag och ville att jag skulle komma på grillkväll imorgon. Men det får vi ta en annan gång. Det blir lätt struligt med mitt schema nu är semestrarna börjar ta fart, men det är så det är. Jag jobbar bara nästa vecka också och sedan har jag två veckors semester. Det ska bli så himla skönt. Jag slutar jobba på lördag nästa vecka och på söndag drar jag till Göteborg i några dagar.
Ha en skön helg.
Tjingeling
torsdag 5 juni 2014
onsdag 4 juni 2014
Allt o lite till
Nu är jag åter på banan, även om det kan bli mer sporadiskt under sommaren. Men jag är tillbaka!
I söndags råkade jag ut för ett bombardemang. Ja, eller kanske inte jag direkt, men min bil. Av måsar! Herregud, vad den såg ut! Jag kunde ju knappt se ut, så då fattar ni hur illa det var. Det var bara att köra iväg till en biltvätt för att avlägsna spåren av dessa eländiga fåglar. Kommer inte att parkera nära huset bredvid förrän till senhösten då fågeleländena flyttar, för annars finns väl risken att jag kommer att bli stamkund på biltvätten. Jädrans måsar!
Nu närmar det sig. Jobbar bara en vecka till och sedan har jag semester i 2 veckor. Så himla skönt det ska bli! Särskilt eftersom det måste ha varit ca 10 år sedan jag hade sommarsemester senast. Det blir ju så eftersom jag pluggade på universitet sent i livet och då jobbade som en tok hela sommaren. Men nu är det äntligen dags. Jag ska åka till en kompis i Göteborg, jag har ju flera stycken där efter att ha bott där i 12 år, som jag ska besöka några dagar. Kanske vi kan dra ihop några gamla jobbarkompisar för en grillkväll. Vi får väl se.
Visserligen måste hon nog tyvärr jobba lite, men det gör inte mig något då jag känner till stan väldigt väl och tanken är att gå på upptäcksfärd i min gamla hemstad med kameran i högsta hugg. Tur att jag köpte ett nytt, stort minneskort förra året. För det kommer nog att bli en massa fotande medan jag vandrar runt i stan. Kanske träffar jag någon gammal kollega för lunch eller fika. Det får bli som det blir. Hursomhelst så ska det bli väldigt skönt att åka tillbaka igen. Det var nog 10 år sedan jag var där senast. Så det är verkligen på tiden.
Har ju lärt mig älska min smartphone. Och framförallt frö att jag kan lyssna på massor av radioprogram i efterhand när jag gör något annat. Har insett att det gåt mycket snabbare att städa hemma när jag lyssnar på ett program i efterhand. Det är nog det jag mest ägnar mig åt, förutom att jag använder den väldigt mycket i jobbet.
Nu har jag ju äntligen lyckats klura ut hur jag överför bilder till datorn. Jippi! Jag vet, jag är ju ingen som laddar ner massor av prylar. Jag orkar inte gå igenom alla appar som finns.
Imorgon ska jag traska iväg för att få akupunktur i min häl då jag har haft ont i en månad ungefär. Först trodde de att det var min hälsena som spökade, men nu har de tydligen ändrat inställning. Eller så vet de inte vad det är (verkar mest troligt). Måste att jag känner mig lite lätt orolig för alla nålar eftersom jag är superrädd för nålar. Men en kollega sa att det känns mest när de sticker i den. Och om jag ska vara ärlig, så skiter jag i vad de gör bara det blir bra. För nu har jag överskridit min gräns för vad som är ok. När jag vaknar mitt i natten för att det gör ont så är det inte ok längre.
Jag har inte ridit på flera veckor eftersom det gör så j-a ont och när jag hoppar av och landar på foten är jag nära att skrika högt eftersom det gör så ont. Och nu är det ju ännu värre så det har jag inte ens velat testa.
Men himmel vad jag saknar min lilla pålle! Så jag hoppas att jag kan rida imorgon. Det var alldeles för länge sedan sist. Och det är ju det bästa jag vet att umgås med härliga lilla häst. Ja, jag vet, han är inte min i realiteten, men i hjärtat.
Igår avslöjades det vilka som kommer att bli värdar för programmet Sommar. Här kan ni se vilka det är i år. Det finns flera som jag tycker verkar intressanta. Många som jag inte vet vilka de är men som kanske kan överraska mig. Jag kommer att återkomma med de som jag har lyssnat på och som jag tyckt varit bra. Jag gillar Sommarprogrammen för att jag gillar när folk berättar om spännande saker. Musiken kan jag i många fall skippa eftersom det är inte mitt primära mål, utan vad de som är Sommarvärdar har att berätta. Det är mycket mer intressant
Det har tillkännagivits vilka som kommer att få Victoriastependiet den 14 juli på kronprinsessans födelsedag, som alltid firas i Borgholm på Öland. Och i år är det båda stafettlagen i längdåkning, alltså både herr- och damlaget. Helt rätt tycker jag. Ska bli kul att titta på det på TV eftersom det brukar vara ett bra evenemang. Hoppas bara att de skaffar en annan programledare för den som var förra året var faktiskt ingen höjdare. Kör Måns Zelmerlöv säger jag bara, då blir det ordning och reda. Hoppas att de hörsammar min önskan:)
Just nu är det strejk bland vissa tåganställda, och jag förstår verkligen att de gör det. Tur för mig att jag inte behöver åka till Kastrup för vidare färd över Atlanten.
Jordgubbarna är redan igång. På Öland skörades de första jordgubbarna redan förra veckan. Allt verkar vara tidigt i år. Syrenerna är redan överblommade och flädern är snart på G. Jag och mamma ska åka upp till stallet och plocka i omgivningarna där eftersom det växer hur mycket fläder som helst där. Jag älskar flädersaft! Så himla gott. Och gott att blanda i en drink också.
Det kommer mera..
Tjingeling
I söndags råkade jag ut för ett bombardemang. Ja, eller kanske inte jag direkt, men min bil. Av måsar! Herregud, vad den såg ut! Jag kunde ju knappt se ut, så då fattar ni hur illa det var. Det var bara att köra iväg till en biltvätt för att avlägsna spåren av dessa eländiga fåglar. Kommer inte att parkera nära huset bredvid förrän till senhösten då fågeleländena flyttar, för annars finns väl risken att jag kommer att bli stamkund på biltvätten. Jädrans måsar!
Nu närmar det sig. Jobbar bara en vecka till och sedan har jag semester i 2 veckor. Så himla skönt det ska bli! Särskilt eftersom det måste ha varit ca 10 år sedan jag hade sommarsemester senast. Det blir ju så eftersom jag pluggade på universitet sent i livet och då jobbade som en tok hela sommaren. Men nu är det äntligen dags. Jag ska åka till en kompis i Göteborg, jag har ju flera stycken där efter att ha bott där i 12 år, som jag ska besöka några dagar. Kanske vi kan dra ihop några gamla jobbarkompisar för en grillkväll. Vi får väl se.
Visserligen måste hon nog tyvärr jobba lite, men det gör inte mig något då jag känner till stan väldigt väl och tanken är att gå på upptäcksfärd i min gamla hemstad med kameran i högsta hugg. Tur att jag köpte ett nytt, stort minneskort förra året. För det kommer nog att bli en massa fotande medan jag vandrar runt i stan. Kanske träffar jag någon gammal kollega för lunch eller fika. Det får bli som det blir. Hursomhelst så ska det bli väldigt skönt att åka tillbaka igen. Det var nog 10 år sedan jag var där senast. Så det är verkligen på tiden.
Har ju lärt mig älska min smartphone. Och framförallt frö att jag kan lyssna på massor av radioprogram i efterhand när jag gör något annat. Har insett att det gåt mycket snabbare att städa hemma när jag lyssnar på ett program i efterhand. Det är nog det jag mest ägnar mig åt, förutom att jag använder den väldigt mycket i jobbet.
Nu har jag ju äntligen lyckats klura ut hur jag överför bilder till datorn. Jippi! Jag vet, jag är ju ingen som laddar ner massor av prylar. Jag orkar inte gå igenom alla appar som finns.
Imorgon ska jag traska iväg för att få akupunktur i min häl då jag har haft ont i en månad ungefär. Först trodde de att det var min hälsena som spökade, men nu har de tydligen ändrat inställning. Eller så vet de inte vad det är (verkar mest troligt). Måste att jag känner mig lite lätt orolig för alla nålar eftersom jag är superrädd för nålar. Men en kollega sa att det känns mest när de sticker i den. Och om jag ska vara ärlig, så skiter jag i vad de gör bara det blir bra. För nu har jag överskridit min gräns för vad som är ok. När jag vaknar mitt i natten för att det gör ont så är det inte ok längre.
Jag har inte ridit på flera veckor eftersom det gör så j-a ont och när jag hoppar av och landar på foten är jag nära att skrika högt eftersom det gör så ont. Och nu är det ju ännu värre så det har jag inte ens velat testa.
Men himmel vad jag saknar min lilla pålle! Så jag hoppas att jag kan rida imorgon. Det var alldeles för länge sedan sist. Och det är ju det bästa jag vet att umgås med härliga lilla häst. Ja, jag vet, han är inte min i realiteten, men i hjärtat.
Igår avslöjades det vilka som kommer att bli värdar för programmet Sommar. Här kan ni se vilka det är i år. Det finns flera som jag tycker verkar intressanta. Många som jag inte vet vilka de är men som kanske kan överraska mig. Jag kommer att återkomma med de som jag har lyssnat på och som jag tyckt varit bra. Jag gillar Sommarprogrammen för att jag gillar när folk berättar om spännande saker. Musiken kan jag i många fall skippa eftersom det är inte mitt primära mål, utan vad de som är Sommarvärdar har att berätta. Det är mycket mer intressant
Det har tillkännagivits vilka som kommer att få Victoriastependiet den 14 juli på kronprinsessans födelsedag, som alltid firas i Borgholm på Öland. Och i år är det båda stafettlagen i längdåkning, alltså både herr- och damlaget. Helt rätt tycker jag. Ska bli kul att titta på det på TV eftersom det brukar vara ett bra evenemang. Hoppas bara att de skaffar en annan programledare för den som var förra året var faktiskt ingen höjdare. Kör Måns Zelmerlöv säger jag bara, då blir det ordning och reda. Hoppas att de hörsammar min önskan:)
Just nu är det strejk bland vissa tåganställda, och jag förstår verkligen att de gör det. Tur för mig att jag inte behöver åka till Kastrup för vidare färd över Atlanten.
Jordgubbarna är redan igång. På Öland skörades de första jordgubbarna redan förra veckan. Allt verkar vara tidigt i år. Syrenerna är redan överblommade och flädern är snart på G. Jag och mamma ska åka upp till stallet och plocka i omgivningarna där eftersom det växer hur mycket fläder som helst där. Jag älskar flädersaft! Så himla gott. Och gott att blanda i en drink också.
Det kommer mera..
Tjingeling
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)