Här fortsätter vinterkylan att behålla oss i ett järngrepp. Just nu visar termometern på -13 grader. Fy sjutton säger jag bara. Men väderfolket yrar något om att det ska bli mildare, ja det hoppas jag verkligen för det här är inte kul.
På hälsofronten har hästen piggnat till betydligt, och igår susade han förbi mig med ovanligt hög fart när jag öppnade grinden för att släppa in dem. Sjäv pallrade jag mig iväg till doktorn igår efter 3 dagar med fruktansvärd huvudvärk och det visade sig att jag har bihåleinflammation. Jaha, så nu ska jag käka en antibiotikakur och hoppas att det hela släpper om någon dag eller så. Bara jag blir av med huvudvärken så är jag glad.
Nyheterna är sprängfyllda med vad som pågår i Libyen just nu. Och det landets ledare/diktator har en väldigt snedvriden syn på omvärlden och sin egen betydelse. Igår höll han ett TV-tal som var så fullt av motsägelser att jag undrar om karln är förvirrad på något vis. Ena minuten talade han om att han skulle kämpa till sista blodsdroppen och sluta som martyr för att i nästa på något mirkaulöst sätt tala om enighet. Det sista är det alldeles för sent för nu när folket äntligen har fått nog av hans styre. Att han är skvatt galen råder det som helst ingen tvekan om. Och att revolutionen till slut kommer att segra hyser jag inga som helst tvivel om. Frågan är bara hur många människoliv som kommer att spillas innan han inser att slaget är förlorat. För nu finns det ingen återvändo för förändring i de länder som styrs av envåldshärsksare och där befolkningen har fått nog och gör uppror. Allt man kan hoppas på är att det inte blir likadant med nya regimer.
Det är inte bara regimer som skakar i världen. Moder Jord visade återigen sina krafter när nya Zeeland drabbades av den största jordbävningen på 80 år häromdagen. Massor av byggnader föll ihop som krothus och hittills är minst 75 människor döda. Tyvärr kommer kanske den siffran att bli högre. Fy sjutton, vad otäckt det måste vara då hela jorden skakar och man absolut inte kan göra något åt det. Utom bara hoppas att man inte kommer att fastna under någon fallande bråte.
Jag är tacksam över att leva här där vi inte behöver oroa oss för några vulkaner, jordskalv (även om vi ibland drabbas av små skalv och de är läskiga nog) och andra naturkatastrofer.
Dags för lite kaffe nu och så hoppas jag att huvudvärken lugnar ner sig lite.
Ha en bra dag.
Tjingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar