söndag 14 juli 2013

En galen kväll

Jaha, här sitter jag. Klockan är närmare 01 än midnatt. Jag har jobbat kväll i receptionen och som vanligt har jag svårt att somna så istället lyssnar jag för första gången den sommar på programmet Sommar. Och just nu får det bli dagens (eller ja, egentligen gårdagens) programledare Jenny Strömstedt. Jag gillar henne i Nyhetsmorgon på TV4 så jag tror att det kan bli ett bra program. Återstår att se.

Kvällen på jobbet blev en rätt så intressant historia där jag sprang som en skållad råtta mellan receptionsdisken, backoffice för att lägga in nya bokningar, svara i telefon samtidigt som jag  serverade diverse alkoholdrycker med ett leende. Samtidigt som en av datorerna verkade leva sitt eget liv och gav mig huvudvärk. Jag måste säga att jag verkligen älskar mina kollegor som försöker hjälpa mig att lösa de problem som dyker upp och som jag inte kan lösa på egen hand. Och tillsammans löser vi dem alltid. Som sagt var så har jag världens bästa kollegor, helt klart.
Att vara ute och springa (eller ja, för att vara ärlig är det väl någon slags jogging) med mina nya skor sparar jag till de dagar då jag kan sova ordentligt och inte jobbar i receptionen sommartid. För vad kan vara bättre än att få betalt för att rusa runt som en tok i 8 timmar med enda kostintaget som består av två koppar kaffe. Ni fattar ju att det är ett ypperligt recept på att gå ner i vikt ( I wish). Men det är liksom ingen idé att försöka peta i sig någon mat kvällstid då jag blir avbruten i varje tugga av någon som vill köpa öl eller någon som ringer från långtbortfrånsomewhere och pratar så himla dålig engelska att det är ett mirakel att man ens fattar vad de yrar om.
Men jag måste säga att jag älskar det! Jag lär mig nya saker hela tiden och det är ju det som jag verkligen gillar då det känns som om hjärnan får jobba maximalt hela tiden.
Jag har en förmåga att bli lätt uttråkad så då förstår ni ju att det här upplägget är perfekt för mig. Jag jobbar delvis på min egen avdelning med schemaläggning, jobb och att försöka få min anställda från Vietnam förstå vad jag menar. Hon säger ja, men ändå gör tvärtom. Till min stora förtvivlan. Jag vet inte hur många gånger jag har pratat med henne om att inte säga ja om hon inte förstår. Tyvärr verkar inte som om budskapet når ända fram. Det kan göra mig helt tokig, särskilt nu när vi har massor att göra. Då finns det liksom inte tid att vara snäll hur länge som helst, tyvärr. Men å andra sidan så är det saker som hon borde veta efter två år. Och det gör mig tokig.
Kanske är jag mer lättretlig nu när jag jobbar som en tok överallt och försöker klämma in både häst, familj och Tom i mitt trötta tillstånd. Ibland önskar jag att jag kan sova hur länge som helst utan att vakna av dagsljuset som sipprar in genom det öppna fönstret eller av värmen som kommer in av solen genom de öppna fönstren.

Jag älskar verkligen sommar och värme, men min lägenhet ligger högst upp under takåsen med massor av plåt på olika ställen som gör att det oftast blir väldigt varmt härinne. Som sagt älskar jag värme, utom då jag ska sova!

Nej, nu ska jag faktiskt ta och förflytta mig till min säng för att somna innan solen går upp igen. Och så ska jag lyssna färdigt på Sommarprogrammet. En bar avslutning på dagen/kvällen.

Sov gott

3 kommentarer:

mammaxtre sa...

Jag gillar också Jenny och hennes sommarprat var helt ok. Kände igen mig i en del av vad hon sa. Hon är modig som vågar uttrycka det hon känner fastän ämnet är tabu.

Ha det gott I värmen :-)

Charlie sa ... sa...

Och här är det 32 grader och hög luftfuktighet! Utan ac skulle det inte fungera. Jag smälter bort. Är precis som du, gärna värme men inte när jag ska sova.

Förstår att det är både roligt men intensivt. Låter tufft att köra 8 tim non-stop utan mer än kaffe - inte bra!
Hoppas det blir lite lugnare och att din personal är med på noterna så det som ska göras blir gjort ordentligt ;)

Ha det fint!

KRAM

Camilla sa...

mammaxtre:

Tyckte också att Jennys sommarprat var helt ok, men inte mer. Tyvärr. Jag fortsätter att lyssna, när jag har tid, och hoppas att det blir bättre.
Håller med dig om ämnet som hon tog upp. Det är nog inte helt lätt. Jag har ju bara upplevt det på andra änden, som skilsmässobarn, och det var ingen höjdare.

Kram

Lotta:

Fy fasiken vad varmt! Här är det bara 27-30. Det räcker på jobbet eftersom vi inte har ac. Jag svettas som bara den.

Jag ska försöka äta ordentligt i framtiden för att det lönar sig alltid ;)

Kram