Sol, regn och gamla vänner

Det var en helt underbar dag igår, solen sken och det var skapligt varmt. Dessutom dök min kära mamma upp som gubben ur lådan här. Lite kaffe blev det innan vi drog in till stan för att kolla lite i affärer.
Ett par örhängen och en plånbok blev resultatet. Jag kände mig mycket nöjd med mina inköp.

På eftermiddagen åkte jag till Riskas och hängde med några vänner på en lång runda. Det var skönt men jag hade ont i benen efteråt. Hans starka sida är ju inte att skritta precis, men vi kom ju runt iallafall. Idag verkar det som om vi får rida inne. Det är inte så kul, dels för att vi har harvat runt i ridhuset hela vintern och så brukar det vara grymt dammigt därinnne.
Jag håller tummarna att det där regnet inte blir så farligt så att vi kan hålla oss ute.

Häromdagen ringde en vän som jag inte har sett på evigheter, nu pratar vi 10 år, fast vi pratar oftare med varandra i telefon:) Nu har vi bestämt att hon ska komma hit och hälsa på nästa helg. Så himla kul det ska bli! Jättekul att någon av mina vänner från min gamla hemstad Göteborg äntligen kommer hit och hälsar på. Mycket prat och skratt kommer det att bli som alltid då vi pratar.
Hoppas nu att vädret blir bra nästa helg.. Det vore ju helt kanon.
Nu på fredag kan det tydligen bli 17 grader varmt enligt prognoserna. Vi får väl se.
Jag funderar på om vi ska åka till Ekerum på Öland och kika på en konstutställning som de har där. Ernst Billgren och Ronnie Wood (ni vet han från Rolling Stones) ingår bl a i utställningen. Jag är ganska nyfiken på Ronnies tavlor. Jag har sett dem i någon tidning någongång och de var riktigt bra.

Nu har jag ny bok på gång och eftersom jag gillade Hynoptisören av Lars Kepler så har jag nu gett mig på Paganinikontraktet. Och än så länge har den inte gjort mig besviken. Precis samma stil, det gillar jag:)

Jga måste ju bara nämna Morgan och Ola-Conny från Ullared (som jag aldrig har sett på 5:an) som nu har fått ett eget reseprogram. Om ni inte har sett detta så är det dags att ratta in femman eller kolla på nätet. Herregud, vad jag skrattar! Kan ni tänka er två snubbar från ett litet samhälle in the middle of nowhere, med minst sagt begränsat engelskt ordförråd som åker ut i världen så har ni fattat hela grejen. Det blir bitvis hysteriskt roligt. Jag gillade särskilt avsnittet då de åkte till Marocko då jag nästan grät av skratt. Nu senast var de i Paris och där försökte de sig på att prata franska. Ojoj säger jag bara.

Nehej, gott folk nu är det dags att hälla i mig ett par koppar kaffe innan det är dags att sparka igång dagen.

Tjingeling