Nu är jag åter tillbaka här även om hjärnan och hjärtat befinner sig någon helt annanstans. T sitter på ett tåg på väg till Köpenhamn och själv sitter jag här med en kopp kaffe och ser solen gå upp och jaga iväg dimman som svept in Kalmar i en gråkall filt under natten.
Tiden har gått så fort. Varför kan man inte stoppa tiden, åtminstone bara för ett litet tag? Jag avskyr verkligen dessa avsked, det sliter i hjärtat och hjärnan känns som om den är fylld med vadd och tankarna går trögt.
Planen är att han ska komma tillbaka innan jul och stanna i tre veckor. Vi tittade på flygtider och priser häromdagen. Men just nu känns det som en evighet tills dess. Men samtidigt vet jag att åtminstone den närmaste vecka kommer att formilgen flyga iväg då jag massor av projekt på jobbet att både påbörja och slutföra. Dessutom hyr jag numera en häst tre dagar i veckan, ett gammalt intresse som jag nu har återupptagit. Så jag ska nog få tiden att gå.

Som jag skrev senast så var hans flyg försenat. Ganska rejält dessutom. Grejen var ju den att flyget till USA var försenat av någon anledning och de kom iväg efter 19 istället för 17.25. Jag flängde upp kl 4 på morgonen för att kolla vilken tid de beräknades att landa och efter detta beslutade jag att jag nog inte behövde köra nästan 4 timmar för att hämta honom. Han hade ju bestämt sig för att åka tåg, trots mina protester. Piloterna hade öst på full gas på motorerna och hade tur med en bra medvind och lyckades få ner plåtröret på marken 8.10 istället för 07.25. T sa att det minsann blev lite stressigt då det tog tid innan väskan dök upp. Men som tur var kom han ju med tåget och jag kunde hämta honom som planerat här på stationen. Då var det bara att andas ut.

Vi har hunnit med en hel del utan att för den skull flänga runt som skållade råttor. Skönt faktiskt för det är minsann inte skönt att känna som om man bara far runt och inte får någon egentid tillsammans.
Vi drog iväg på Konstnatten på Öland under skördefesten och hamnade bland annat på Eketorps borg. Där blåste det riktigt kallt och desutom var det ju i det närmaste kolmörkt när vi traskade ut till borgen. Det där stackars ljuslyktorna som stakade ut vägen var väl bra, men det var inte helt lätt att se de andra som vi mötte. Mer än en gång gick jag nästan rakt in i någon, men det var ju lika för alla. Ja, förutom de som varit smarta nog att ta med sig ficklampa förstås. Men det är ju ingen sport:) En hel massa andra små ställen fick också besök av oss där vi kikade på diverse hantverk och tittade på konst. En del till hutlösa priser andra mer vettigt prissatta.

Vi har umgåtts med bästa väninnan och hennes man en del och haft fantastiskt roligt tillsammans. Bland annat blev vi bjudna på en väldigt god middag och hade en väldigt mysig kväll med skratt och prat.
Dessutom har T hängt med till hästen och tyckt att detta varit väldigt kul. Det känns skoj att han inte tycker att hästar är trista som många män har en tendens att göra.

Dagen kommer att bjuda på fint väder och senare under dagen ska jag ta en ridtur vilket ska bli skönt. Men just nu tänker jag lägga mig på soffan någon timma för att vila så att jag inte somnar på hästryggen. Jag sov väldigt dåligt under natten som jag alltid gör när vi ska skiljas åt.
Jag saknar honom så mycket och det är så tyst här hemma nu.

Tjingeling