söndag 19 januari 2014

Nu är jag tillbaka igen

Nu är jag tillbaka igen efter ett uppehåll. Det fanns liksom varken tid eller lust att blogga när Tom var här. När man inte ses så ofta så blir det helt enkelt prioritering att bara vara tillsammans så mycket som möjligt. Och så har ju pållen fått dubbelt upp med folk som gosar med honom och som förser honom med diverse godsaker. Just den senare biten är det Tom som håller i annars blir Riiskas helt odräglig. Han muddrade min jacka första dagen efter det att Tom åkt hem och sedan var det slut med det.

I måndags var det dags för den där förhatliga dagen då han åkte hem. Fy fasen vad jag hatar det, men det är så det är för åtminstone en tid framöver.

Jul och nyår var mycket trevliga. Julafton spenderades hemma hos min mamma med hela familjen med jultomte och hela köret. Tom älskar det där med att tomten kommer och hälsar på och delar ut julklapparna. Nyår spenderades tillsammans med goda vänner ätandes skaldjursplanka. Gud, så gott det var med hummer, havskräftor, räkor och andra godsaker. Mums.

För att hålla mig på rätt köl just nu är pållen väldigt viktig för mig. Han är mitt andningshål helt klart. Och jag älskar honom för vad han betyder för mig. Jag skulle aldrig i livet byta häst, han betyder ju lika mycket för mig som barn gör för de som har barn. Jag vet att det kanske låter helt knäppt för er som har barn, men eftersom jag inte har varit lycklig nog att få några så är pållen mitt fyrbenta barn.

Vi har ju sett några filmer medans han har varit här. De flesta, tyvärr, kassa. Men det har funnits några guldkorn. Så jag kör väl igång med en komedi som ni bara måste se om ni inte sett den, The Heat.


Den var så himla rolig. Måste faktiskt säga att det var den roligaste film jag sett på länge. Helt klart sevärd.
Jag kommer att återkomma med fler filmer, men jag kan på samma gång säga att jag gillade The Wolf of Wall Street. Någon jag känner gillade den inte, men jag tror att det är en fördel om man var med på 80-talet då hela yuppie-eran var i full sving. Filmen var bra men samtidigt helt galen.

Några böcker fick jag i julklapp och just nu är jag i slutfasen på en av dem. Me Before you, eller Livet efter dig som den heter på svenska, av Jojo Moyes. Den var inte sådär superbra i början, men nu är den verkligen jättebra.
Den handlar om Louisa som tar jobb hos Will, som har råkat ut för en olycka och blivit förlamad. Eftersom han har tappat lusten att leva så bestämmer sig Louisa att få honom att uppskatta livet och vilja leva.
En underbar berättelse tycker jag. Har du inte läst den, så tycker jag att du ska ge den en chans.

I eftermiddag är det dags för sista arbetspasset. Sjunde dagen i sträck, men sedan är jag ledig i två dagar. Det ska bli skönt.

Nej, nu är det hög tid att käka en macka innan jag tar en tur till Öland för att fixa lite hos pållen.

Ha det gott.

Tjingeling

2 kommentarer:

Charlie sa ... sa...

Förstår så väl! Har varit i samma situation. Kan på två sekunder känna den känslan…att tiden rinner iväg. Tur att Skype och mail finns!

Tufft för Tom också såklart.


Tänker på er!

KRAM

Camilla sa...

Lotta:

Ja du, sista veckan fick jag nästan panik för då kändes det som om tiden bara rusade. Som tur var så var jag väldigt mycket ledig. Det var skönt.
Himla tur att Skype finns. Sedan har jag upptäckt ett telefonkort som finns på Pressbyrån. Det kostar 100 kr och man får ca 90 timmar. Star heter detta. Ett tips om du har någon här hemma som vill ringa. Billigast att ringa från en vanlig telefon till en hemtelefon. Det gäller ett år och räcker väldigt länge.

Kram