fredag 22 maj 2020
onsdag 22 juli 2015
Nattsurr
Jahja, nu är det dags för en veckas nattjobb igen. Just nu är jag inne i vargtimman, den där tiden mellan 3 och 6 på morgonen. Tiden då hjärnan och kroppen går ner på lägsta varv och tröttheten slår till som en klubba i huvudet. För att försöka mota bort det värsta så får jag väl skriva.
Sommarpratarna håller mig sällskap under natten, och det finns flera som är riktigt bra den här sommaren. Jag är lite tråkig och lyssnar utan musik eftersom jag är mer intresserad av vad de har att berätta istället för att lyssna på musiken. Sån är jag.
Har försökt fixa med schemat för augusti, men ärligt talat så tror jag att det är bättre att jag fortsätter med det när jag vaknar för jag kunde inte riktigt få det hela att funka som jag ville. Hjärnan ville liksom inte i samma riktning som jag. Lika bra att lägga ner det projektet.
Enligt almanackan är det ju sommar, och visst en del dagar är fina. Men den där värmen som man förknippar med sommar är som bortblåst. Gick ut en snabb sväng när jag vaknat igår, och det var faktiskt nästan läge för vinterjacka. Jag skojar inte, det blåste ju för fasiken isbitar! Så jag tog min glass och pilade in snabbt som tusan. Javisst, man måste ju käka glass på sommaren, även om det är kallt som i april. Känns ju lite sådär eftersom det inte var någon vidare värme när jag var i USA, ja förutom några dagar i Texas då. Annars var det rätt kyligt faktiskt. Ingen semester blir det denna sommaren. Jag tar nog semester i september när alla andra av mina medarbetare har haft sina semestrar. Och då hoppas jag verkligen på kanonväder!
Dags att tömma en tvättmaskin och sedan vänta på att köra igång med frukosten, tur att det bara är någon timma bort. Sängen kallar, eller rättare sagt skriker på mig. Vi ses 3 timmar :)
Ha en bra dag.
Sommarpratarna håller mig sällskap under natten, och det finns flera som är riktigt bra den här sommaren. Jag är lite tråkig och lyssnar utan musik eftersom jag är mer intresserad av vad de har att berätta istället för att lyssna på musiken. Sån är jag.
Har försökt fixa med schemat för augusti, men ärligt talat så tror jag att det är bättre att jag fortsätter med det när jag vaknar för jag kunde inte riktigt få det hela att funka som jag ville. Hjärnan ville liksom inte i samma riktning som jag. Lika bra att lägga ner det projektet.
Enligt almanackan är det ju sommar, och visst en del dagar är fina. Men den där värmen som man förknippar med sommar är som bortblåst. Gick ut en snabb sväng när jag vaknat igår, och det var faktiskt nästan läge för vinterjacka. Jag skojar inte, det blåste ju för fasiken isbitar! Så jag tog min glass och pilade in snabbt som tusan. Javisst, man måste ju käka glass på sommaren, även om det är kallt som i april. Känns ju lite sådär eftersom det inte var någon vidare värme när jag var i USA, ja förutom några dagar i Texas då. Annars var det rätt kyligt faktiskt. Ingen semester blir det denna sommaren. Jag tar nog semester i september när alla andra av mina medarbetare har haft sina semestrar. Och då hoppas jag verkligen på kanonväder!
Dags att tömma en tvättmaskin och sedan vänta på att köra igång med frukosten, tur att det bara är någon timma bort. Sängen kallar, eller rättare sagt skriker på mig. Vi ses 3 timmar :)
Ha en bra dag.
lördag 4 juli 2015
Långt uppehåll, men nu är jag tillbaka
Hallå!
Kanske har jag inga läsare kvar, men då får jag väl skriva för mitt eget nöjes skull.
Har haft ett väldigt långt uppehåll. Meningen var att jag skulle återuppta bloggen efter nyår, då skulle ju det nya året bli såå bra. Det hade ju jag och mamma bestämt när vi stod där på nyårsafton med ett glas champagne och tittade på raketerna.
Oj, så fel vi hade!
Efter några dagar fick jag reda på att Tom låg på sjukhus hur sjuk som helst. Det är något med hjärtat som inte går att fixa med en operation. Det har bara blivit svagt, under flera års tid. Hela januari for han in och ut som en skottspole på akuten. Och här hemma satt jag. Helt förstörd av oro. Hade ingen möjlighet att betala 20.000 kr för att åka över för att själv få reda på hur det var med honom. Men så här efteråt så har vi pratat och han har berättat för mig hur nära han var att dö. När man är katolik och prästen kommer och ger en sista smörjelsen så är det riktigt illa.
Som om det inte var nog med Tom på sjukhus och allt det runt det, så blev jag mer och mer dålig på nätterna. Vissa nätter kröp jag runt i lägenheten. Om jag åkte till akuten? Näpp, eftersom jag är livrädd för sjukhus. Jag försökte härda ut även om jag oftast trodde att jag skulle dö.
På min födelsedag i mars blev jag superdålig på jobbet. Var likblek och det gjorde ont så in i h-e att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Till slut ringde jag mamma som fick hänga med till akuten. Där kopplade de på EKG för det kunde ju vara en hjärtinfarkt. Vad fasen??? Där hade jag legat hemma i flera månader och plågats under nätterna. Miljoner tankar rusade genom min hjärna innan jag fick reda på att det var gallsten. Men jag kan säga att den smärtan är inte att leka med. Sjuksköterskan på akuten sa att det är samma som vid en hjärtinfarkt. Fy fasen vad rädd jag blev då.
Fick en remiss för att få ett ultraljud. Då sa jag, det måste vänta. Jag ska åka på semester till USA. Tror inte att den där AT-läkaren som tog hand om mig tyckte att jag var riktigt klok. 1,5 dygn innan jag skulle åka så slutade jag äta, dricka gick ju hur bra som helt. Allt för att inte få ett anfall på tåget eller under flygningen. Vad som helst i matväg kunde trigga igång det hela. Hade med mig ett helt paket med stolpiller, om jag nu skulle få ett anfall. Innan besöket på akuten hade jag ju ingen som helst smärtlindring. Glöm Ipren och sån skit, det hjälper inte alls vid gallstensanfall, tro mig jag har provat dem alla.
Resan gick bra. Käkade lite på planet eftersom jag visste att det tog rätt lång tid innan det hela körde igång efter jag ätit. Åt mer när jag kom hem till Tom. Skulle ju vara där en dag innan vi drog till Texas. Jäkla tur det, annars hade jag nog inte ätit på 4 dagar!!
Den resan får jag nog återkomma till senare.
Väl hemma så var det dags för ultraljud, massor av grus och stora stenar i gallblåsan blev resultatet. Svaret skulle skickas inom en eller två dagar. Fem veckor senare hade jag inte hört ett ljud. En väldigt vänlig vän som jobbat med dessa folk fick tillåtelse att prata för mig och kolla i min journal. Sen hände saker väldigt snabbt. En torsdag var jag hos en specialistläkare och veckan efter ringde de och undrade om jag kunde opereras på måndagen. Detta var två dagar innan midsommar. Självklart sa jag ja, nu skulle jag ju bli av med detta smärtsamma helvete.
På söndagen var jag så himla nervös att jag höll på att smälla av. Jag kände mig som en björn som satt fast med foten i en fälla. Duschade 2 gånger som jag blivit tillsagd, åt inget alls efter 24, men vad fasen hjälpte det ..hela natten var jag vaken av ett gallstensanfall som gjorde mig helt slut. Herregud, de höll ju alltid i sig i typ 6 timmar. Tack och lov för mina stolpiller. Nu ska ju ingen tro att de verkar snabbt som tusan. Nej då, typ en timma efter så kunde jag kanske ligga ner och inte vandra runt som en osalig ande i min lilla lya i fruktansvärd smärta.
Dagen efter blev det dags för operation, den som jag var så himla nervös för. Kanske var det tur att jag haft ett anfall under natten eftersom jag var grymt trött. Jag sa till och med till mamma medans vi satt och tittade på TV i något dagrum att jag var så trött att jag inte ens visste om jag skulle orka hålla mig vaken tills operationen.
Innan detta hade de ju försökt att sätta en nål för droppet. Den första syrran försökte 5 gånger innan hon gav upp och skickade in en annan. Skitbra för en person som är rädd för nålar!
Sen gick allt väldigt fort och innan jag visste ordet av så låg jag på operationsbordet och någon sa god natt och sen vet jag inget mer, på flera timmar. Nästa klara bild är att jag går på toa på uppvaket, eller går och går, släpad mer eller mindre av två underbara personer. Varav den ena som såg ut som en ängel. Hade jag dött? Nej då, jag vaknade till liv när det rann blod nedför benen på toa. Det största såret gillade nog inte mitt toalettbesök något vidare och det blev värsta blodbadet.
Dagen efter hämtade mamma upp mig och sedan fick jag tillbringa en vecka i hennes vård. Gud, så skönt eftersom det var ett elände att bara ta sig ur sängen.
Men nu har jag börjat jobba igen och har snart avklarat en hel vecka med nattjobb i receptionen, den andra typen har semester och då rycker jag in. Sen blir det några dagar på mitt jobb innan det är dags för två nätter. Juli innebär bara 1 ledig helg. Men då kommer Roxette hit. Jag ska inte gå på konserten utan sitta på en ö mittemot och lyssna.
Lika bra att sluta innan inlägget blir alldeles för långt. Dessutom måste jag ju spara lite till kommande inlägg. Det händer massor i Kalmar under sommaren som jag kommer att skriva om. Jag gillar verkligen att promota min egen stad och vad som händer här. Någon kanske har lust att besöka min stad efter mina tips. Det vore kul
Vi hörs.
Kanske har jag inga läsare kvar, men då får jag väl skriva för mitt eget nöjes skull.
Har haft ett väldigt långt uppehåll. Meningen var att jag skulle återuppta bloggen efter nyår, då skulle ju det nya året bli såå bra. Det hade ju jag och mamma bestämt när vi stod där på nyårsafton med ett glas champagne och tittade på raketerna.
Oj, så fel vi hade!
Efter några dagar fick jag reda på att Tom låg på sjukhus hur sjuk som helst. Det är något med hjärtat som inte går att fixa med en operation. Det har bara blivit svagt, under flera års tid. Hela januari for han in och ut som en skottspole på akuten. Och här hemma satt jag. Helt förstörd av oro. Hade ingen möjlighet att betala 20.000 kr för att åka över för att själv få reda på hur det var med honom. Men så här efteråt så har vi pratat och han har berättat för mig hur nära han var att dö. När man är katolik och prästen kommer och ger en sista smörjelsen så är det riktigt illa.
Som om det inte var nog med Tom på sjukhus och allt det runt det, så blev jag mer och mer dålig på nätterna. Vissa nätter kröp jag runt i lägenheten. Om jag åkte till akuten? Näpp, eftersom jag är livrädd för sjukhus. Jag försökte härda ut även om jag oftast trodde att jag skulle dö.
På min födelsedag i mars blev jag superdålig på jobbet. Var likblek och det gjorde ont så in i h-e att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Till slut ringde jag mamma som fick hänga med till akuten. Där kopplade de på EKG för det kunde ju vara en hjärtinfarkt. Vad fasen??? Där hade jag legat hemma i flera månader och plågats under nätterna. Miljoner tankar rusade genom min hjärna innan jag fick reda på att det var gallsten. Men jag kan säga att den smärtan är inte att leka med. Sjuksköterskan på akuten sa att det är samma som vid en hjärtinfarkt. Fy fasen vad rädd jag blev då.
Fick en remiss för att få ett ultraljud. Då sa jag, det måste vänta. Jag ska åka på semester till USA. Tror inte att den där AT-läkaren som tog hand om mig tyckte att jag var riktigt klok. 1,5 dygn innan jag skulle åka så slutade jag äta, dricka gick ju hur bra som helt. Allt för att inte få ett anfall på tåget eller under flygningen. Vad som helst i matväg kunde trigga igång det hela. Hade med mig ett helt paket med stolpiller, om jag nu skulle få ett anfall. Innan besöket på akuten hade jag ju ingen som helst smärtlindring. Glöm Ipren och sån skit, det hjälper inte alls vid gallstensanfall, tro mig jag har provat dem alla.
Resan gick bra. Käkade lite på planet eftersom jag visste att det tog rätt lång tid innan det hela körde igång efter jag ätit. Åt mer när jag kom hem till Tom. Skulle ju vara där en dag innan vi drog till Texas. Jäkla tur det, annars hade jag nog inte ätit på 4 dagar!!
Den resan får jag nog återkomma till senare.
Väl hemma så var det dags för ultraljud, massor av grus och stora stenar i gallblåsan blev resultatet. Svaret skulle skickas inom en eller två dagar. Fem veckor senare hade jag inte hört ett ljud. En väldigt vänlig vän som jobbat med dessa folk fick tillåtelse att prata för mig och kolla i min journal. Sen hände saker väldigt snabbt. En torsdag var jag hos en specialistläkare och veckan efter ringde de och undrade om jag kunde opereras på måndagen. Detta var två dagar innan midsommar. Självklart sa jag ja, nu skulle jag ju bli av med detta smärtsamma helvete.
På söndagen var jag så himla nervös att jag höll på att smälla av. Jag kände mig som en björn som satt fast med foten i en fälla. Duschade 2 gånger som jag blivit tillsagd, åt inget alls efter 24, men vad fasen hjälpte det ..hela natten var jag vaken av ett gallstensanfall som gjorde mig helt slut. Herregud, de höll ju alltid i sig i typ 6 timmar. Tack och lov för mina stolpiller. Nu ska ju ingen tro att de verkar snabbt som tusan. Nej då, typ en timma efter så kunde jag kanske ligga ner och inte vandra runt som en osalig ande i min lilla lya i fruktansvärd smärta.
Dagen efter blev det dags för operation, den som jag var så himla nervös för. Kanske var det tur att jag haft ett anfall under natten eftersom jag var grymt trött. Jag sa till och med till mamma medans vi satt och tittade på TV i något dagrum att jag var så trött att jag inte ens visste om jag skulle orka hålla mig vaken tills operationen.
Innan detta hade de ju försökt att sätta en nål för droppet. Den första syrran försökte 5 gånger innan hon gav upp och skickade in en annan. Skitbra för en person som är rädd för nålar!
Sen gick allt väldigt fort och innan jag visste ordet av så låg jag på operationsbordet och någon sa god natt och sen vet jag inget mer, på flera timmar. Nästa klara bild är att jag går på toa på uppvaket, eller går och går, släpad mer eller mindre av två underbara personer. Varav den ena som såg ut som en ängel. Hade jag dött? Nej då, jag vaknade till liv när det rann blod nedför benen på toa. Det största såret gillade nog inte mitt toalettbesök något vidare och det blev värsta blodbadet.
Dagen efter hämtade mamma upp mig och sedan fick jag tillbringa en vecka i hennes vård. Gud, så skönt eftersom det var ett elände att bara ta sig ur sängen.
Men nu har jag börjat jobba igen och har snart avklarat en hel vecka med nattjobb i receptionen, den andra typen har semester och då rycker jag in. Sen blir det några dagar på mitt jobb innan det är dags för två nätter. Juli innebär bara 1 ledig helg. Men då kommer Roxette hit. Jag ska inte gå på konserten utan sitta på en ö mittemot och lyssna.
Lika bra att sluta innan inlägget blir alldeles för långt. Dessutom måste jag ju spara lite till kommande inlägg. Det händer massor i Kalmar under sommaren som jag kommer att skriva om. Jag gillar verkligen att promota min egen stad och vad som händer här. Någon kanske har lust att besöka min stad efter mina tips. Det vore kul
Vi hörs.
lördag 22 november 2014
Fortsatt grått
Det gråa vädret med den där mikroregnet forsätter och jag blir ännu tröttare. Jag skulle kunna sova dygnet runt. Jag känner mig långt ifrån normal, går mest runt som en sömngångare och bara längtar efter att gå och sova. Det är inte normalt. Visst brukar jag bli mer trött den här årstiden, men nu är det långt ifrån normalt. Jag har insett hur mycket soljuset verkligen påverkar mig.
Pållen är visserligen ljuset i min tillvaro, och särskilt idag då han verkligen var på hugget. Så himla kul det var! Tyvärr har han ju haft kolik så imorgon ska jag köpa loppfrön till honom och se om det hjälper. Jag vill bara att han ska må bra så att vi kan utvecklas mer tillsammans.
Pållen är visserligen ljuset i min tillvaro, och särskilt idag då han verkligen var på hugget. Så himla kul det var! Tyvärr har han ju haft kolik så imorgon ska jag köpa loppfrön till honom och se om det hjälper. Jag vill bara att han ska må bra så att vi kan utvecklas mer tillsammans.
Imorgon ska jag och en kompis dra iväg på middag till en annan god vän och hennes familj från stallet. Ska ut på dagen och köpa en present och samtidigt passa på att tvätta bilen.
Dags att dra mig tillbaka och sova, hoppas på en lååång sovmorgon. 10,30 känns just nu lagom. Tyvärr verkar 07,30 mer realistiskt. Men då ska jag minsann inte kliva upp.
God natt
onsdag 19 november 2014
Grått... och mer grått
Den här november alltså, vi har haft 14 timmars sol sen början på november. Inte konstigt att jag är så himla trött. Det är därför jag inte gillar allt detta mörker. Jag blir vansinnigt trött.
Det känns som om jag har fullt upp med att fungera. Ingen idé att någon begär att jag ska tänka också. Men det måste man ju tyvärr göra på jobbet, åtminstone ibland. Just nu är jag tacksam när jag bara kan gå på autopilot.
Pållen håller mig alltid på gott humör, även om den stackaren har haft ovanligt mycket ont i magen på sistone. Så imorgon drar jag iväg och köper linfrökaka, om de nu har det hemma på Lantmännen. För han behöver verkligen något sådant.
Idag tyckte han att det lät väldigt läskigt när det regnade på ridhustaket och det tog väl 5 minuter av övertalning för att komma ut ur "frysstadiet". Hästar är bra roliga, de är oftast rädda för någon som man inte tror. Och det man tror att de ska reagera på, går de bara förbi, hur coola som helst. Helt ologiskt.
Nu är det dags att hoppa i säng efter en kväll med Bonde söker fru och Sverigequizen.
God natt
Det känns som om jag har fullt upp med att fungera. Ingen idé att någon begär att jag ska tänka också. Men det måste man ju tyvärr göra på jobbet, åtminstone ibland. Just nu är jag tacksam när jag bara kan gå på autopilot.
Pållen håller mig alltid på gott humör, även om den stackaren har haft ovanligt mycket ont i magen på sistone. Så imorgon drar jag iväg och köper linfrökaka, om de nu har det hemma på Lantmännen. För han behöver verkligen något sådant.
Idag tyckte han att det lät väldigt läskigt när det regnade på ridhustaket och det tog väl 5 minuter av övertalning för att komma ut ur "frysstadiet". Hästar är bra roliga, de är oftast rädda för någon som man inte tror. Och det man tror att de ska reagera på, går de bara förbi, hur coola som helst. Helt ologiskt.
Nu är det dags att hoppa i säng efter en kväll med Bonde söker fru och Sverigequizen.
God natt
måndag 27 oktober 2014
Lite av allt
Mörkret sänker sig tidigare nu när vi har övergått till vintertid och jag tycker väl inte att det är helt positivt. Ja, det enda positiva är väl att jag kan bränna mängder med ljus. Har varit på Ikea idag och fyllt på förrådet lite. Nu räcker det åtminstone den här månaden.
I fredags somnade Kim Anderzon in för gott.
Det var nog skönt för henne eftersom hon haft cancer under en längre tid, men som vi alla kommer att sakna hennes kvicka repliker och hennes alltid superglada humör. Såg henne bara för ett litet tag sedan i en intervju och även om hon var sjuk så var hon likadan med glimten i ögat. Sov gott kära Kim och tack för alla skratt du bjudit oss på.
Som en tanke sänds ikväll Cancergalan på TV. Som alltid kommer jag att skänka lite pengar. Pappa gjorde det varje månad efter att han blev behandlad och överlevde sin cancer 1998, så jag gör det varje år. Alla borde skänka en liten slant då det är en sjukdom som mer eller mindre drabbar oss alla, direkt eller indirekt. Forskningen behöver alla medel de kan få eftersom staten inte skjuter till något. Tycker att det är lite märkligt eftersom det är en så pass "vanlig" sjukdom. Tror inte att jag orkar titta så mycket på programmet eftersom det oftast rensar tårkanalerna ordentligt.
Var en snabb sväng på stan idag och tog då en liten tur in i en av stadens bokhandlar, bara för att kolla. Och så himla glad jag blev när jag såg att det kommit ut en ny bok av Kepler! Den ska jag önska mig i julklapp så att jag bara kan ligga på soffan och läsa under min julledighet, som jag planerar på att ha.
Julen infaller ju så fantastiskt bra i år att jag kan ta 6 dagar semester och vara ledig i över 14 dagar och ha betalt. Me like!! Gäller ju att passa på då. Så nu är schemaplanerandet i full gång inför nästa månad så att det hela går i lås.
Ledig idag, men resten av veckan kommer att gå i 180 så det har varit skönt att bara sitta här hemma och fika med några vänner och inte göra så mycket alls. Imorgon räknar jag med att äta middag någon gång runt 20-tiden. Vi ska ha möte i stallet kl 18,30 och jag tänkte att jag skulle hinna rida
innan så det gäller att planera jobbtiden för att hinna med allt. Lite pyssel, men det går.
Har köpt en ny parfym som jag verkligen gillar
Den är från Ralph Lauren och är ny och luktar fantastiskt gott.
Nej, nu ska jag titta på Sommarpratarna. Ett av de bästa programmen just nu. Och då jag inser att jag missat sommarpratare som nog varit väldigt intressanta att lyssna på. Tur att man kan göra det i efterhand.
Tjing tjing
I fredags somnade Kim Anderzon in för gott.
Det var nog skönt för henne eftersom hon haft cancer under en längre tid, men som vi alla kommer att sakna hennes kvicka repliker och hennes alltid superglada humör. Såg henne bara för ett litet tag sedan i en intervju och även om hon var sjuk så var hon likadan med glimten i ögat. Sov gott kära Kim och tack för alla skratt du bjudit oss på.
Som en tanke sänds ikväll Cancergalan på TV. Som alltid kommer jag att skänka lite pengar. Pappa gjorde det varje månad efter att han blev behandlad och överlevde sin cancer 1998, så jag gör det varje år. Alla borde skänka en liten slant då det är en sjukdom som mer eller mindre drabbar oss alla, direkt eller indirekt. Forskningen behöver alla medel de kan få eftersom staten inte skjuter till något. Tycker att det är lite märkligt eftersom det är en så pass "vanlig" sjukdom. Tror inte att jag orkar titta så mycket på programmet eftersom det oftast rensar tårkanalerna ordentligt.
Var en snabb sväng på stan idag och tog då en liten tur in i en av stadens bokhandlar, bara för att kolla. Och så himla glad jag blev när jag såg att det kommit ut en ny bok av Kepler! Den ska jag önska mig i julklapp så att jag bara kan ligga på soffan och läsa under min julledighet, som jag planerar på att ha.
Julen infaller ju så fantastiskt bra i år att jag kan ta 6 dagar semester och vara ledig i över 14 dagar och ha betalt. Me like!! Gäller ju att passa på då. Så nu är schemaplanerandet i full gång inför nästa månad så att det hela går i lås.
Ledig idag, men resten av veckan kommer att gå i 180 så det har varit skönt att bara sitta här hemma och fika med några vänner och inte göra så mycket alls. Imorgon räknar jag med att äta middag någon gång runt 20-tiden. Vi ska ha möte i stallet kl 18,30 och jag tänkte att jag skulle hinna rida
innan så det gäller att planera jobbtiden för att hinna med allt. Lite pyssel, men det går.
Har köpt en ny parfym som jag verkligen gillar
Den är från Ralph Lauren och är ny och luktar fantastiskt gott.
Nej, nu ska jag titta på Sommarpratarna. Ett av de bästa programmen just nu. Och då jag inser att jag missat sommarpratare som nog varit väldigt intressanta att lyssna på. Tur att man kan göra det i efterhand.
Tjing tjing
måndag 20 oktober 2014
Aktivitet i både luft och vatten
Jaha, nu är det dags för nya undersökningar under vattnet för någon undervattensfarkost. Jag är faktiskt inte särskilt förvånad då det har varit en hel del aktivitet i luften från Ryssland. Flygplan från försvaret har åkt som bin i himlen häröver. Vi har märkt mycket mer aktivitet än normalt från flygvapnet. De åker ju oftast över här när de kommer söderifrån.
Ärligt talat så tror väl de flesta att det är ryssarna som är här och kollar läget. Vem annars skulle det vara liksom?
Nu bryr jag mig inte om ryssar som spionerar och kollar på Sommarpratarna istället. Petter Stordalen är ju med och då blir det nog fart.
Tjingeling
Ärligt talat så tror väl de flesta att det är ryssarna som är här och kollar läget. Vem annars skulle det vara liksom?
Nu bryr jag mig inte om ryssar som spionerar och kollar på Sommarpratarna istället. Petter Stordalen är ju med och då blir det nog fart.
Tjingeling
lördag 18 oktober 2014
Jill & Claes och det här med att jobba natt
Jaha, dags att försöka mig på ett inlägg igen. Ibland startar jag så bra och sedan blir det liksom aldrig klart. Bara en massa ord utan logik, känns det som.
Får väl passa på att skriva lite nu när jag jobbar natt och klockan börjar närma sig 05. Ögonlocken känns tunga. Inte bara av den sena (eller tidiga) timmen utan kanske ännu mer för att jag hade grymt svårt att sova under dagen. Jovisst, det börjad bra. Tog med mig morgontidningen i sängen, läste ca 15 min och somnade nöjd jättetrött. Men sedan gick något väldigt fel med sömnen, efter ett par timmar så vaknade jag varje halvtimma. Till slut gav jag upp och förflyttade jag mig till soffan och satte på sömnpillret nr 1, TV:n alltså, men någon sömn blev det inte. Så himla frustrerande.
Istället för att ligga där hela dagen så insåg jag att jag var tvungen att åka till pållen för att ta hand om honom. Så det var bara att klä på sig och dra iväg.
Hem igen, värma en sån där fryst och inte god pizza och sedan tillbaka i horisontal läge. 2 timmar sömn blev det. Ok då, ska väl vara glad att jag åtminstone lyckades sova 6 timmar. Hoppas på bättre tur idag.
Just nu sitter jag och lyssnar på gamla Sommar-program. Det är nästan ett måste att höra någon prata. Och just nu är det Jill Johnson. Jag har alltid gillat henne, och i mars ska jag och mamma gå och titta på hennes show här i hemstaden. Det blir en jättebra födelsedagspresent från mamma. Middag ska vi visst också ut och äta innan.
Sådant har vi inte kunnat göra på länge. Men nu ska vi minsann göra en massa saker tillsammans. Vi har visserligen gjort en del under sommaren, men det kommer att bli så himla mycket mer. För att mamma gillar det, och för att jag tycker om att umgås med henne.
På tisdag är det dags för oss båda att gå och se på Claes Malmberg.
Vi har sett honom en gång förut, och som vi skrattade. Jag tror aldrig vi skrattat så mycket under så lång tid. Helt underbart! Så det ser vi verkligen fram emot.
Det här med att jobba natt någon gång då och då kräver vissa saker. Jag släpar med en bok och datorn varje natt som jag jobbar och jag kan nog villigt erkänna att det är mest datorn som blir använd. Jag kan bara läsa ett litet tag och sedan tappar jag liksom tråden. Då känns det inte som någon idé. Så jag brukar läsa ett par timmar i början av passet och sedan är det datorn som gäller. Spelar lite spel på FB, läser bloggar och tidningar. Kanske tittar jag på något TV-program om jag känner för det. Däremellan tar jag mina rundor, tvättar och lite annat. Men man har väldigt mycket tid över. Ibland blir det lite korsord också, för att hålla igång huvudet. Skitenkelt när hjärnan och kroppen helst vill sova.
Ok, nu har jag bara 1 tim och 45 min kvar innan det är dags att åka hem och SOVA, förhoppningsvis.
Hoppas ni alla kommer att ha en riktigt bra lördag, själv ska jag försöka sova mesta av dagen.
Tjing tjing
torsdag 2 oktober 2014
Jobb & TV-program
Redan onsdag och 1 oktober, eller det är visst 2 oktober redan. Jag jobbar eftermiddag i receptionen och då blir det lite upp och ner. Tiden går i samma hastighet som en formel 1 bil känns det som.
På fredag ska vi på jobbet dra iväg till ett hotell på Öland för att sova över, vara på deras relaxavdelning, äta god mat och bara umgås. Det ska verkligen bli skönt.
Nu verkar hösten ha kommit. Det är hyfsad temperatur dagtid, men så fort skymningen kommer så blir det verkligen kyligt.
Men det regnar inte och det är skönt. I helgen var det 20 grader varmt, visserligen blåste det lite men det blev ändå inte kallt.
Nu har ju Bonde söker fru kört igång på TV 4. Tack och lov för det säger jag bara, för jag är så himla trött på alla usla tävlingsprogram. Det tävlas ju i ta mig tusan allt. Folk lagar mat och bakar i varenda kanal. Gud, vad jag är trött på det! SLUTA!!
Jag tycker att Bonde söker fru är ett av de bästa programmen på TV, faktiskt. Det handlar ju om att hitta kärleken, hur härligt är inte det?
Det absolut värsta programmet måste absolut vara Paradise Hotel. Vilket lågvattenmärke det programmet är. Jag mår nästan fysiskt dåligt när jag ser eländet. Hela programidén är ju tragisk.
För att få lite variation så funderar jag på att ta en gratismånad av Netflix i höst. Jag är ju väldigt sugen på att se House of Cards och Orange is the new black.
Får väl se om jag hinner med det. Det får nog bli senare, framåt vintern typ.
Just nu försöker jag spara ihop pengar till en matta som jag hittat och verkligen vill ha, en äkta Gabbeh-matta. Så himla fin och skön. Den ska jag bara ha.
Mycket jobb är det i hela oktober, känns skönt. Men jag har massor att göra hemma hos mamma och så måste ju pållen få sitt. Han är den keligaste hästen jag mött. Inget känns så gott som en varm mule mot kinden. Det gör gott i hjärtat :)
Dags att sova lite.
Ha det gott
lördag 27 september 2014
Helg ute
Hela helgen pågår Ölands skördefest så igår kväll drog jag och mamma iväg på konstnatt. Istället för att åka till vårt vanliga ställe så åkte vi till Stora Frö, en liten by några km söder om Färjestaden, och där var det massor med folk. Passade på att handla lite pumpor och en fläderblomsgelé på Ölands Örtagård.
De hade massor av kryddblandningar och efter ett tag så blev det liksom lite mycket för min näsa och jag började nysa som sjutton.
När vi var på väg hemåt fick vi syn på en skylt om Crêperi. Hade läst om detta ställe i förra årets tidning om skördefesten och vi tyckte att det kunde vara värt ett besök. Vilket det verkligen var, när vi väl hittat dit vill säga. Eftersom det är väldigt mörkt så var det bara att gå på känsla innan vi hittade fram till den gamla ladan där det låg. Vi hade ju helt glömt av att ta med en ficklampa, vilket annars är det allra bästa att ha med.
Jättegoda crêpes och hemmagjord äpplemust. Så himla gott det var!
Idag drar vi vidare neråt södra Öland. Det är liksom där det händer mest tycker jag.
Ha det gott
De hade massor av kryddblandningar och efter ett tag så blev det liksom lite mycket för min näsa och jag började nysa som sjutton.
När vi var på väg hemåt fick vi syn på en skylt om Crêperi. Hade läst om detta ställe i förra årets tidning om skördefesten och vi tyckte att det kunde vara värt ett besök. Vilket det verkligen var, när vi väl hittat dit vill säga. Eftersom det är väldigt mörkt så var det bara att gå på känsla innan vi hittade fram till den gamla ladan där det låg. Vi hade ju helt glömt av att ta med en ficklampa, vilket annars är det allra bästa att ha med.
Jättegoda crêpes och hemmagjord äpplemust. Så himla gott det var!
Idag drar vi vidare neråt södra Öland. Det är liksom där det händer mest tycker jag.
Ha det gott
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)